- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
415

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var tyst där inne bland gästerna i köket. Man kände
en underlig beklämning. Signe satt med halvöppen mun och
stirrade på Carlsson — vad kunde ha farit i honom? Nog
brukade han fräsa och dundra, men detta obegripliga raseri,
som tydligen sjöd i honom, fast han försökte hålla tillbaka —
vad betydde det?

— Enighet, ja, de där låter så bra, men va hjälper de?
försökte Brand, han svävade så underligt på målet, han såg
rädd ut, tyckte man. Va ska de tjäna till att gå här å vrida
oss å vända oss å vänta på de som aldri blir?
Sammanhållning, ja! Hur länge? Tills vi blir mogna, som de heter. De
har vi vari länge.

— Tycker nog ja kan si de, sköt gubben in.

— Smatt fälk har storä inbillninga! lät en försmädlig
timmerdaling borta i ett hörn.

— Än franska revolutionen då? Adelsväldet va uppruttet
å fallfärdit, borgarklassen va mogen — de hjälpte inte, blod
måste flyta, innan de nya kunde komma fram. Å slavkriget
i Amerika? Slavarna va mogna att behandlas som människor,
men de hördes inte av att slavägama gav dom friheten
go-villigt, blod måste flyta först. Å dom säjer förstås, att ve
alla såna där tillfällen, som man känner från historien, så
kom de en massa andra komplikationer imellan, så att våld
måste användas. Tror fan, de! När borgarklassen en gång
blir riktit opprutten å fallfärdi, då ska en nog få si på
smock-fullt me såna där andra komplikationer, så att vi måste gå
fram me våld antingen vi vill eller inte.

— Gu välsigne dej för din stora visdom, gosse! flinade
Carlsson, men han var blek i ansiktet och ögonen sågo fårliga
ut. Skryta å skräppa i tomma tunnan kan du, men när man
har gått omkring här i Timmerdalen som ja har gjort å
agiterat me knytnävarna för å få ihop folket i fackföreningarna,

415

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:02:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/3/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free