- Project Runeberg -  Valda verk / 3. Timmerdalen /
416

(1940-1941) Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Ungdom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

då ä man inte rädd för å erkänna att blod måste flyta, å flyta
ordentligt en gång, de kan inte hjälpas. De vet man nog, att
när ett barn ska födas te världen, så kostar de blod å jämmer
å skrik en stunn. För sådant ä livet. Men de löner sej inte
te hålla på å karva å operera i otid innan de nya livet ä
färdit, för då får man ett dof ött barn att begrava i stillhet.
Å eftersom de ä hela samhället som ä barnaföderskan, så får
man allt se till att man inte tar livet av modern också. För
allt hö i världen kan inte bli te hjälp för den kon som ä dö.
Å så ska ja säja dej en sak till, min gosse lilla —!

Carlsson reste sig och närmade sig olycksbådande sin son:

— Revulschonen kommer nog vår bön förutan, när tiden
ä inne för de här samhället att föda sin arvinge. Men sir
du — de blir inte till dej eller till såna som du vi kommer
å lita oss den dan — utan de lär nog ska bli till såna som
Bernt Andersson, när di blivi lite mer te åren komna å lärt
sej riktit använda de vett vår Herre har gett dom.

Det tyckte nog litet var där inne var klokt sagt, om också
ingen gärna ville visa Brand den meningen nu.

Signe satt och lyssnade med brinnande ögon — ja, Bernt
var hjälten! Han skulle en gång göra det!

Handen, som hon stödde mot kinden, var våt av tårar,
och gullhåret, som lossnat och fallit ner över halsen, kändes
också vått — men hennes hjärta jublade: Bernt — Bernt ska
göra det en gång!

Gubben Carlsson hade blivit stående på golvet framför son
sin. Han mumlade bistert någonting, som ingen kunde höra —
sonen såg rentav förfärad ut, där han satt i sin glåmiga
ynklighet. Plötsligt hävde gubben ur sig ett rytande, så att
fönsterrutorna skakade — ett vinande slag av hans käpp föll
rätt i ansiktet på pojken.

416

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:13:56 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kochvalda/3/0416.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free