Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farliga vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bonden reste sig från bordet och rätade upp sin
bredaxlade, starka kropp.
— De ä så nermörkt ute, så de ä nog bäst att ja
följer honom på väg — annars sir han inte hur han
går!
Han tog ner en stor lykta från hyllan och tände
den.
— Så! Nu kan vi si! Kom nu!
Nattvinden for tung emot dem, när de kommit ut.
Silverljuset från månen blänkte fram ett ögonblick
och försvann igen bakom jagande skyar. En ugglas
skärande skrik hördes från ”det indiska bergspasset”
i dungen av körsbärs- och krikonträd vid stugans
gavel.
De öppnade trädgårdsgrinden och kommo ut på
lagårdsbacken, och lyktskenet dansade som en vid,
rund solfläck på marken omkring dem.
— Nå, Murre? Vart ska vi gå nu? Te Oppgårds?
— Nä! där har jag sagt adjö! Nä — det skulle väl
vara till stallet, då!
— Te stallet...? Va ska vi göra där? Så här
dags...?
— Jag skulle säga adjö åt Tea! Som jag kört och
ridit i vall hela sommaren!
— Jaså! Va de henne, som Murre hade glömt? Ja,
då går vi väl dit, då! Han har väl någe me sej åt
henne?
— Ja, då!
Och så sökte de sig fram mellan stenknallar och
regnpölar på backen-, bort till stalldörren.
44
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
