Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farliga vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Se sej nu före, Murre, så att inte någon av
hästarna blir skrämd å börjar slå!
Mauritz var redan inne i spiltan hos sin vän Tea ...
Att Tea var ett ungsto och alltså närmast att betrakta
som en väninna, var för Mauritz något fullständigt
ovidkommande. Tea var alltid en han, när han talade
om henne — men i detta fanns inte minsta spår av
pojkars en smula nedlåtande missaktning för
fruntimmer i allmänhet och jäntor i synnerhet — Tea var
en häst! alltså en han!
Förståndiga människor — sådana som Mauritz
— ha naturligtvis allt sådant klart för sig, och väl är
det, ty det är faktiskt ganska svårt att förklara det
där för den, som inte av sig själv kan förstå det.
Den vänskap, som stundom uppstår mellan en pojke
och en häst, är en ganska underlig och sammansatt
historia. Det är en känsla, som för pojkens del är
blandad av mångt och mycket — vördnad och
medlidande — beundran och smeksamhet — och stolthet!
Stolthet över att av den stora, starka kamraten vara
erkänd som vän!
Om Mauritz hade varit i stånd att bena upp sina
fantasier om detta, skulle han ingalunda ha ansett
orimligt, att Tea egentligen var en gudomlighet, som
av någon lynnig och vresig övergud blivit sänd hit ner
till jorden för att här i trälaskepnad arbeta av någon
himlaskuld.
Den ena stora biten torrt bröd efter den andra
försvann mellan Teas malande käkar. Nu kom en
sockerbit — den krossades vällustigt och länge, och när
4. — Ko ch, Mauritz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
