Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Farliga vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mauritz smekte stoets hals, kände han, hur en ilning
av vällust for genom hennes kropp. Nästa sockerbit
tog han själv mellan läpparna och räckte henne den
— hon for i mörkret med sin sammetsmjuka nos över
hans ansikte, fann sockerbiten och tog den så
försiktigt, som om hon hade plockat den till sig ur en
sockerskål av sköraste glas.
— Hör nu, Murre, ropade farbror Karl-Otto i
stalldörren, han låter väl inte märren ta nåt ur munnen
på honom? De ä för mörkt för de nu, hon kan hugga
honom fördärvad!
— Näe då, sockret ä slut! svarade Mauritz. Nu ska
hon bara ha ett par morötter på det här, så har jag
inte mer att ge ...
Men när Mauritz efter en sista klapp på Teas hals
skulle gå ut ur spiltan, hade stoet flyttat sig så, att
hon med hela sin kropp trängde pojken upp i hörnet
invid krubban! Och hur han klappade henne och
pressade henne, stod hon orubbligt kvar — goda gåvors
givare ska man behålla så länge som möjligt! tänkte
hon tydligen.
— Farbror Karl-Otto, ropade Mauritz, hon har
stängt in mig, jag kommer inte ut!
Lyktskenet närmade sig hastigt över stallgolvet.
— Stå alldeles stilla, Murre! Och akta fotterna, om
hon skulle börja stampa! sade bonden så lugnt, som
om han velat lära pojken hur man ska sköta spakarna
i en ny maskin. Så ja, Tea, flickan lilla — tocka dej
nu lite grann — inte vara stygg mot pojken! Så där
— ett tag till — dukti flicka — pila ut nu, Murre!
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
