Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaktusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han föll på knä vid gropen, och ett stort allvar,
grep honom. Så sänkte han råttan, med nosen före,
ner i den lilla graven. Och det var väl en liten fågel
som sjöng, medan Vättern mullrade där utanför och
skyarna gingo snabba över himlen liksom aningar om
höstens evigt gråa oro.
Men gropen var inte tillräckligt djup! Svansen, den
nakna, äckliga svansen, stod rätt upp ur graven!
— Det gör ingenting! sade Gerda, som visste råd
för allting. Vi sätter en pinne bredvid — och så binder
vi fast svansen vid pinnen — det blir en ny, fin växt
här!
— Visst! Vänta, ska du få se!
En blixt slog Mauritz — en sån där blixt, som ibland
kan förändra världen, bara man är kvick nog att ta
blixten i handen och bära den med sig bort.
Bakom verandan hämtade han en tom blomkruka.
Den var alldeles hel. I krukan j ordades råttan med
huvudet ner och svansen rätt upp.
— Ser du inte, sade han och pekade på det döda
djurets släp, som sorgmodigt hängde ner över
blomkrukans kant — ser du inte, att det är en kaktus?
— Jo, sade hon tveksamt. Sedan tilläde hon: Jo
visst! och efter ett ögonblicks eftersinnande
bekräftade hon: Det är klart, att det är en kaktus! Men den
har ju inga taggar?
— Taggar! Inga kaktusar har taggar, när dom ä
små skott, begriper du väl! Har du hört en kyckling
gala? Eller en kalv råma? Hä!
Råttsvansen var ett kaktusskott, så klart.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
