Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaktusen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda funderade ett tag. Men hon fann sig i det
oundvikliga. Råttsvansen skulle nog snart blomma och
sprida en berusande vällukt.
Hon kramade hårt hans arm och sade:
— Men det är väl ingen riktig kaktus i alla fall?
— Den är så riktig den kan bli.
En ny tanke hade slagit Mauritz — en tanke, som
gjorde honom både allvarlig och stolt.
Doktorn, som ägde huset, han förstod sig på
kaktus, han! Ett helt rum hade han fullt med olika
kaktusar. Men den här — den hade han i alla fall inte!
— Vi ska ge doktorn den! Han tycker om sånt!
— Ja, sade Gerda. Och så ska det vara en krans
av döda fåglar omkring!
— Nä! Här dödas inga fåglar! Inte i min närvaro,
inte!
Och Mauritz tog fram slangbössan. Men det var
onödigt, ty Gerda sade genast:
— Nä — fåglar och kaktus — det är ju dumt! Men
nog ska den vara fin, alltid!
Blommor och gräs snoddes runt den lilla krukan,
den blev till slut riktigt fin — med svansen, som stod
rätt upp, sirligt fastbunden vid en pinne.
— Kom! sade Mauritz.
Och så tågade de båda barnen högtidligt upp till
den gamle doktorn.
Mattan i trappan låg så slät och fin, att den nästan
skrämde. Och så det luktade! Doktorns
medikamen-ter — och så en söt, tung doft av parfym —
doktorin-nans, förstås.
5. — K o c hy Mauritz.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
