Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarndammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig ner bland snåren där nere och spejade — nej!
ingen hade sétt dem! De voro i säkerhet tills vidare!
Mauritz stack sin käpp i en buske utmed
prästgårds-staketet och dödade en vackert broderad duk, som
prästfrun tvättat och hängt ut på tork i busken. Ty
under duken hade legat gömda några grinande
sioux-indianer, som han förpassat till evigheten med en blank
och välriktad värjstöt. Försök inte!
I skogen gingo hästarna. Det var ett betydelsefullt
faktum.
Pojkarna kände mycket väl dessa hästar, ty de hade
många gånger ridit dem i vall. Det var ett
betydelsefullt faktum, att de funno sina säkra springare just nu,
när de så väl behövde dem. Den ena var brun och
hette Olle. Den andra var mera gråaktig och hette
Pärlan.
Prästgårdsarrendatorn rådde om dem, men
pojkarna lockade dem till sig med falska ord och åthävor,
precis som om de haft bröd i händerna. Sedan ledde
de dem i manarna till en stor sten, och därifrån
svingade de sig med ett säkert språng i sadeln.
Hästarna stirrade förbluffade på varandra, men
började av gammal vana gå mot grinden. Sven grinade
illa. Han var öm i skinnet, och Olle var rysligt vass i
ryggen. Men Mauritz skrek i vildaste glädje och
uttalade högt sina allra hemligaste och fulaste ord, när
han lyckades förmå Pärlan att göra något, som
liknade galoppsprång. Han arbetade med händer, knän
och fötter, sparkade, drog i manen, så att fingrarna
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
