Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarndammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
styvnade av allt det feta damm, som låg gömt i taglet.
Han slog den stackars märren överallt, och han fick
tårar i ögonen av förtjusning, när han kände, att
hästlukten fastnade i fingrarna tillsammans med all
den gråa smörja, som grodde i Pärlans varma skinn.
Äntligen lyckades han övertyga djuret, att hon inte
skulle gå till grinden. Hon böjde av och gick på måfå.
tvekande inför det otroliga; hon följde gångstigen inåt
skogen med grubblande lunk. Olle följde efter med
Sven på ryggen. Tankeutbytet mellan de båda hästarna
kan inte närmare beskrivas, och pojkarna tego, djupt
gripna av stundens vikt och av äventyrets vilda frihet.
Alla fiender, alla ”De Där” som lurade överallt, voro
slagna, voro dömda till ohjälplig undergång. En man
till häst har en fruktansvärd makt i sina händer. Han
är helt enkelt oövervinnlig. Bara inte Olle hade varit
så otäckt vass i ryggen! Men Mauritz, som satt inne
med företagsamhetens gåva, ledde expeditionen, fast
han var yngst. Han hade lyckats göra begripligt för
Pärlaij, att hon var på rätt väg, om det också kunde
förefalla egendomligt, och att det bara gällde att öka
takten igen — ett tag till — hej! raska på! — hej!
hej! galopp!
Och Pärlan galopperade vägen fram. Hon föreföll
gripen, nära nog uppskakad. Efter galopperade Olle —
då började Sven andas lugnt igen, ty nu stötte inte
hästen så förbaskat, och då gjorde det inte så ont att
rida. Nu sträckte de fram i susande fart över stock
och sten i urskogen, jagande framför sig flyende hopar
av besegrade rödskinn; de voro djärva cowboys, de
71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
