Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarndammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nästan kände revolvrarna klappa mot höfterna, när de
gungade fram, burna av präriens halvvilda,
snabb-fotade springare. De märkte inte, att hästarna så
småningom började snubbla. De märkte inte, att Olle
till slut började hosta ända ur djupaste djupet av sin
tomma hästsjäl. De märkte inte, att svetten gjorde de
stolta fullbloden så våta, att de nästan ble vo svarta
över kropparna. De märkte inte, att vita små flingor
av skum stänkte ner på markens gräs och barr.
Och alla människor på ungefär en mils omkrets voro
i kyrkan och sjöngo söndagens stränga, vackra psalmer.
Då fattade Pärlan ett stort beslut. Det här är ju
alldeles på tok, det ingår inte alls i vår överenskommelse
med prästgårdsarrendatorn, och sen ska vi köra hö
i nästa vecka! Hon tog vägen tätt intill en gammal
ek, vars grenar hängde djupt mot marken. Då kände
Mauritz i en enda blixtsnabb blink, att jorden
försvann under honom, något stort och oanat mäktigt
skedde, hans kraft blev mjuk som vax emot det hårda,
som obevekligen grep honom och höll honom fast,
medan hästen gick av sig själv, gick alldeles av sig
själv ifrån honom. Sedan daskade han stjärten i
backen så att det sang i kroppen, och då begrep han,
att Pärlan hade strukit av honom mot grenen, alldeles
så som han själv brukade stryka av sig något litet
djur ibland.
Sven kravlade sig försiktigt ner från Olles rygg och
gick runt om Mauritz på något avstånd. Det var
någonting oförklarligt i det här, och det tyckte Mauritz med.
Man red — och så red man inte längre. Gick det så
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
