Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duellen i Rackarbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skotten knallade — och Mauritz sänkte sin rykande
pistol. Jo! Thore stod kvar! Oskadad!
Det där virvlande, visslande ljudet, som nyss for
förbi örat på Mauritz — det var alltså kulan, som inte
funnit sitt mål!
Sekundanterna stodo orörligt stilla, förstummade.
Duellanterna likadant.
— Ingen träffad? Nästa skott!
Ja visst, ja! Men det gick helt enkelt inte! Ty i
hastigheten hade man glömt, att ta. med sig mer krut.
Knallhattar och kulor funnos, förladdningspapper
likaså — men inte ett korn krut!
Upptäckten var ju inte vidare rolig. Fast,
underligt nog, sekundanterna sågo belåtna ut!
Mauritz fann sig fortast, även om han, åtminstone
just då, nog kände sig en smula besviken. Men han
gjorde en ironisk bugning inför sin motståndare:
— Du har tur, som vanligt!
Och Thore svarade högdraget:
— Med en sådan som du byter jag inte ord.
Varefter han stoppade sin pistol i fickan och gick
med sina vänner.
Mauritz stod kvar hos sina sekundanter och såg
fienden avtåga.
— Ja, det var ju förargligt, det här! sade han.
En lång tystnad blev svaret.
Slutligen sade en av pojkarna:
— Ä! Hörru Murre! Var glad, du, att det gick
som det gick! Det hade väl inte varit så värst roligt att
gå hem nu — annars!
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
