Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Duellen i Rackarbergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ganska klok och förnuftig anmärkning på det
hela taget.
Fast Mauritz insåg nog inte förrän senare på
kvällen, hur klok den var.
Men när han kommit hem — när han klätt av sig
och lagt sig och dragit täcket över huvudet — då blev
han med ens klarvaken. Han, som annars brukade
somna, innan han ens lagt kudden till rätta under
huvudet.
Synen från Rackarbergen stod plötsligt med pinsam
klarhet för honom — motståndaren, som sköt på
honom — hans egen pistol, riktad av honom själv mot
en levande människa, en kamrat! En dålig kamrat,
visserligen, men en pojke som han själv i alla fall!
Han knäppte ihop sina händer — men ingenting
kom han ihåg av hela sin aftonbön. Han kände
ångestsvett över hela kroppen, och han viskade:
— Tack, gode Gud, för att jag inte träffade honom!
Att han inte blivit träffad själv, det tänkte han inte
på!
Och det är onekligen bättre att själv bli dödad än
att veta med sig, att man dödat någon annan. Den
erfarenheten hade han gjort under denna svåra dag.
Och på det viset hade ju det farliga äventyret i alla.
fall varit till någon nytta!
91
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
