Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högt över hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
springare Roland, och hur han än lyssnade där nere
i Stadsgårdshamnen, kunde han inte höra den
välkända gnäggningen, då Roland i galopp kom sin herre
till mötes. Roland var alltid sadlad, och vid sadeln
hängde två goda pistoler, alltid laddade. Där hängde
även den långa musketörvärja, som Mauritz använde
att tukta sina fiender med — och av Karl XII hade
han lärt sig, att värjan skämtar inte.
Mauritz stannade och visslade skarpt och lyckades
på det viset skrämma upp en flock blåskimrande duvor,
som i soldiset under de gråa skyarna ett ögonblick
liknade svävande ädelstenar, för att sedan sjunka till
jorden igen som gråa ullgarnsnystan.
Mauritz satt redan på sin trogne springares rygg
och galopperade bort över prärien. Men den Mauritz,
som var tvungen att stanna på jorden, kom plötsligt
ihåg, att han hade bråttom, och började springa lugnt
och behärskat, ty han hade börjat idrotta med några
andra grabbar, och han visste hur viktiga
kroppshåll-ningen och benföringen äro för en hundrameterslöpare.
som har någon respekt för sin stora uppgift.
Han kom in som god etta i portgången till det röda
huset bakom Katarinahissen.
Det var väl det jag visste! tänkte han. Dom andra
kan ju inte röra påkarna. Sand i gångjärnen, förstås!
Och så gick han in.
Huset var inte som andra hus. Det luktade våt och
smutsig sten och alla Orientens kryddor — det fanns en
importfirma en trappa upp, och det var den, som
parfymerade huset. Där fanns dessutom en blandad odör
96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
