Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högt över hamnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
över nejden sin dystra sång — greven lyssnade med
road min, och skymten av ett blekt leende for över
hans tärda anletsdrag.
Då hördes långsamma, tassande steg där inne.
Nyckeln krafsade i låset. Betydligt! Vad det dröjer
länge! tänkte Mauritz. Äntligen löste sig det mekaniska
problemet av sig självt — och där stod mycket riktigt
livets verkliga allvar.
En hög, smal och vitklädd gestalt — en gammal,
mager man i nattskjorta.
Han lutade sig ner med intorkat dödmanshuvud och
stirrade med färglösa ögon, som längesedan slutat se.
— Vem ä de? väste den gamle.
— Det är Mauritz — skulle hälsa från mamma och
lämna det här.
— Mauritz? Mauritz! Ocken Mauritz?
— Det här papperet.
— När du ringer på en dörrklocka, ska du inte stå
där och fjanta som en fröken, pling-pling! Du ska
ringa ordentligt, så det hörs ända ner till de döda i
gravens djup: plinge linge ling — ling — ling! Då
får du alle man på däck! Och vad är det här för
papper, nu då? Kom in, fanstyg, och stäng dörren!
Det är vind i kväll!
— Det var visst något om pensionen, kapten!
— Kom in, sa jag! Och stäng dörren!
En två meter lång nattskjorta, med nakna, skälvande
ben nertill, försvann inåt våningen, och Mauritz följde
efter.
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
