Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Stora Spegelfloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kriget är alla dygders vagga. Det hade de gamla
romarna sagt, och Mauritz visste av djupaste instinkt,
att inga ordkonster skulle kunna trolla bort detta
faktum.
Ty kriget är verklighet! Och nu gällde det att ordna
slagfältet så ”verkligt” som möjligt.
Till en början — vilket slagfält?
Den lilla detaljen ordnades med kartor. Före
bataljen, förstås!
Och slaget vid Stora Spegelfloden ordnades så, att
tamburspegeln lades tvärsöver ett bord. Spegelglaset
var vatten, så att där kunde soldaterna inte stå. Den
upphöjda ramen var början till ett klippigt parti av ett
berglandskap, vilket tätt bakom spegelns båda
långsidor uppbyggdes av gamla, slitna lexika, åtskilliga
delar av Nordisk Familjebok samt skolböcker med
eller utan omslagspapper. Och tänk, så roligt, att
böcker någon gång kunde komma till verklig nytta!
Den sålunda uppkomna terrängen ritades av med
blyerts på ett par pappersark, vilka därigenom
upphöjdes till generalstabskartor.
Därefter tog Kirre med djävulsk skicklighet sin
position och disponerade sina trupper så, att Mauritz skulle
inte få en enda man över Stora Spegelfloden.
Ä ena sidan var det ju en ambitionssak att placera
trupperna så, att de kunde beskj utas — ty varför skulle
man annars ha krut och hagel?
Men å andra sidan var det ju också en
ambitionssak, att trupperna inte skulle kunna skjutas ner som
8. — K o c hy Mauritz.
M
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
