Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slaget vid Stora Spegelfloden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sen ni slutat, så att det blir ordentligt vädrat éfter er!
God natt, pojkar!
Han tog en svart-vit gubbe under vardera armen:
— Lägst och högst spelar ihop — och lägst ger!
Varefter de främmande stormakterna försvunno.
— Och nu är det min tur att skjuta! förklarade
Kirre sedan gubbarna gått.
Mauritz hade av oförklarlig anledning blivit stött.
Kanske tyckte han, att de äldre hade tagit sig en ton,
som inte riktigt passar gammalt folk i umgänget med
yngre och livsdugligare människor.
Han svarade alltså ganska snävt:
— Nej. Det sista skottet var ditt. Då föll min zuav.
Nu är det min tur!
— Ja, visst ja!
Så att nu ska vi alltså göra upp med fienden!
Ordentligt!
Bakom ”höjden 54” på kartan — denna höjd
utgjordes av Svensk-fransk Ordbok av F. Schultess (med
ryggen mot floden) hade Kirre lömskt placerat en
bataljon engelsmän. De hade röda rockar och blåa
byxor, de höllo gevären på axeln och sågo
impertinenta och sega ut, just så som engelsmän gjort i alla
evärdliga tider.
Och på sin sida hade Mauritz mellan en pappkartong
(”Vita Berget”) och en klippig avsats av ”Georges
Lateinisch-Deutsches Handwörterbuch” och ”Sveriges
Rikes Lag, utg. av S. Skarstedt” (Alpernas-nordligaste
utlöpare!) placerat ett batteri ”modernt artilleri” (en
gammal patronhylsa).
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
