Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vinterfest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla herrgården, med nerfallen rappning,
skeva fönster och dörrar — dålig gröda —
borthuggen skog — men ett vatten, som kanske ännu kunde
ge litet guld i påsen åt den till Amerika avpolletterade
svenske adelsmannen, som fick vända hem i triumf,
sedan döden gjort sitt arbete bland skogarna här
hemma och banat väg för honom till gods och guld.
Nåja, guldet var väl inte just mer än ett slags aderton
karats förgyllning på det hela — så där i stort sett —
och Stockholm ligger ju så farligt nära! Bara tolv mil
— vad är det? Lagom för en dags resa — men på
tok för långt för att man ska kunna komma hem igen
samma dag! Några timmar bara — till champagnen
och de små flickorna med tyllkjolar!
Den amerikanska hustrun förstår just ingenting av
språket här — och det behöver hon inte heller. I
Mörkoland läser hon, bittert ensam, de sista kapitlen
av sitt livs roman.
— Helloh, boys! Ja, si bönder, det är det djävligaste
jag vet! Och här har vi dom — guda, gubbar! Stig in,
för höge... Och damer! Ja, jag säger bara — ett
kungarike för att vara så ung, att man finge köra för
fröken Siri — yes, you bet! Och här har vi tydligen
musikanterna! Ja, var så goda — stora trappan! Jag
är inte så noga — här får både bönder och
musikanter stiga opp — i kväll, vill säga!
— Vi gör väl det, då! hörde Mauritz sin gamle,
trygge vän, bonden Karl-Otto säga. Nu ska inte Murre
ta illa opp — för han där oppe — de ä ingenting å
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
