Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dekorationsmåleri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav var nämligen en målare av Guds nåde. Det
fanns inte en gren av hela det oerhört omfattande
yrket, som han inte behärskade med mästerskap —
från fresco, secco och s’grafito till glasmålning och
etsning. Och mästaren — ja, han var en helt vanlig
måleriarbetare från landet, som haft turen att komma
över lite pengar att sätta i gång med. Det var det hela.
Sina ornament kopierade han ur några tyska
facktidningar, som voro så pass dyrbara, att han för tjugu år
sen slutat att köpa några nya.
Man kunde inte precis säga, att det gamla, gedigna
hantverket blommade hos honom. Men det vore
orättvist att ge honom ensam skulden för det. Både
hantverk och konst upplevde den tiden en djup dekadens
— och i denna föga besvärande miljö trivdes mästaren
som en fisk* i vattnet.
Oljefärgen på dörrar, paneler och andra ytor av trä
skulle helst sprutas dit med en amerikansk färgspruta
— det var det nyaste och mest rationella. Att grunda,
grovspackla och slipstryka med pimsten i våt färg
— att finspackla, slipstryka med sandpapper på torr
färg och slutligen färdigstryka — det tillhörde den
gamla, goda tiden.
Kalkfärg till det dekorativa måleriet förekom
praktiskt taget aldrig mer — men limfärg skulle ju till,
förstås, och där fanns möjligheter för eii behändig
karl att fuska!
En gräddgul färg smordes upp över hela takytan
— enda svårigheten var att få färgen jämn och utan
fläckar i skarvarna mellan penseltagen. Sedan färgen
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
