Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Uppropet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det? Ingenting, ingenting alls, försäkrade han sig
själv, mindre än ingenting. Det är ju bara fånigt, en
glop med smal käpp och vit mössa, som han är så
högfärdig över att han kan spricka. Usch, det är ju
fullkomligt idiotiskt!
— Nu! O, nu ropades namnet! Men en röst svarade
ja där nere, så oupphinnligt långt borta, det var Sven,
bror till Mauritz. Ännu dröjer det alltså en stund.
Och alla dessa, som nu ropade sitt ja, alla dessa
fingo alltså fortsätta, kanske en gång komma in i
härlighetens land, där man får växa sig stor, får bli
lärd eller bli berömd på ett eller annat sätt? Det vill
säga, alla dessa skulle bli sådana där idioter med vit
mössa och rosor vid bröstet och sång och solsken över
alla livets vägar, nej, det vill säga bli sådana där, som
ingenting kunde eller visste, men voro nära att spricka
av högfärd! Bättre då att få arbeta med sina händer
och vara en man, att få göra något dagen i ända, tills
det värker av trötthet i hela kroppen, att få leva ett
fritt liv bland starka människor, som kunna arbeta i
verklighetens värld och inte bry sig om läxor och
betyg. Ja, läxor, ja, vilket elände, och tänk latinet bara,
så ohyggligt fånigt med latin! Caesars De bello gallico
med bron över Rhen, det skulle de lära sig allihop,
men att själva bygga en bro det få ni inte lära er
förrän ni bli lastgamla, gossar!
Och nu var det en vänlig, osynlig ande, som smekte
Mauritz oroliga, svullna händer: du Mauritz, du ska
bygga dig en egen bro ut i livet med dina egna grova
nävar — inte ligga en fattig mor till last och inte
159
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
