Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantik och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan under det gångna läsåret hade ansett så
meningslösa.
Men golvet hade faktiskt knarrat. Mauritz satt på
spänn: försök inte, föraktlige huron! Unkas är min
vän, och jag säger farbror till Chingachgook, hövding
över den blåa sköldpaddans stam! Och för resten har
jag vid bältet en slidkniv, som jag inköpt i Sandbergs
järnhandel för en krona och sjuttiofem öre!
Mauritz blev plötsligt het.
— Förbannat! sade han högt.
Att man aldrig kan bli gammal!
Att man ständigt ska fjanta som en barnunge! Sånt
där höll man ju på med i fjol — och i förfjol! Men nu
har man ju läst De tre musketörerna så att nu vet man,
att det är med blank värja i handen man möter sin
fiende — inte med att lyssna och smyga och krama
dolken ...
Men det må nu vara hur som helst med det där —
faktum är, att det knarrade igen. Steg på golvtiljorna
bakom Mauritz — ett tungt steg. Mörkret i det lilla
rummet blev tyngre. Det öppna fönstret ryckte i
hakarna. Mauritz rusade upp från stolen, vände sig
helt om och lyfte knytnävarna mot mörkret.
— Kom an!
Men han var alltjämt ensam!
— Säger du ett enda ord till, usle huron! skrek
han.
Trodde han! Men han bara viskade tyst för sig
själv, och tänderna skallrade. Bara lite — men han
hörde själv, hur de skallrade.
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
