Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantik och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och Mauritz sökte också något bland hundlokorna
och vitklövern i gräset — något, som han inte tappat,
därför att han inte fått det ännu — men som borde
finnas där redan.
Han darrade till — en varm skälvning. Så vacklade
han tungt fram och tog henne om halsen.
— Karin! Väntar du på mig...?
— Ja!
Då drog han henne till sig. Hon böjde ner sitt
ansikte, och doften av hennes hår berusade honom.
Han tog henne om kinden och tvang henne att vända
sitt ansikte upp emot honom.
Vad hon var röd! en så underlig rodnad! Hon
blundade, och tårar glänste i ögonfransarna — och
munnen skälvde och log — log och skälvde av salig lycka,
när han pressade sina läppar mot hennes — hårt, hårt!
Så hon doftade! Aseptin — eller smultron — något
rent — och varmt, varmt, mjukt...
— Är du tokig, Mauritz?
Hon knuffade honom ifrån sig och hennes ögon
gnistrade av ett praktfullt raseri:
— Är du galen...? Vem har lovat dig...? Det
hade jag aldrig trott om dig! Fy!
Hon vände bort sitt ansikte och gick stolt förbi
honom — bort åt vägen.
Men nu ljusnar det där borta av ett annat sällsamt
sken . . .
lilla flicka, som försvann i vita skyar!
192
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
