Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romantik och verklighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han går baklänges ut.
Han öppnar geväret — jo! Patronerna ligga
färdiga!
Slarvigt, slarvigt — övermåttan slarvigt!
Nu smyger Mauritz ut med geväret under armen.
Unkas — om du visste! Din fader Chingachgook kan
få säga farbror till den store hövdingen Mauritz! Och
nu — nu är livet, det enkla, stilla livet i högsta fara ...
Mauritz tassar sig lätt och lekande ut på vägen och
springer en bit. Sedan stannar han.
Vad allt är stilla, stort och ljust!
Kan verkligen Gud låta en mörksen^ gärning ske i
detta smältande rymdernas sken av bleknat guld?
En fågel ropar i svartan skog.
Guldfågel svarar i fjärran — nog vet jag, nog!
Men aldrig vet du nog öm detta, guldfågel!
svartfågel! människosjäl!
Den lille pojken! Han springer i morgongryningen
— med bössan under armen! Och bössan är laddad!
Så liten pojke är han ju inte heller. Sjutton år, väl.
Nästan fullmyndig karl!
Men nu, jäklar! Här ska jagas — åtminstone skjutas
— av glädje eller av bitterhet — fan må veta’t!
Nu har han kommit fram till gården, där flickorna
bo. Inte alla flickorna, förstås — men Karin och ett
par andra. Han tassar in på den röda sanden, och
daggens pärlor falla gråtande ur gräsen.
Där står han under hennes fönster — högst uppe
på gaveln är det — just det där lilla halvrunda
spinn-rocksfönstret med en spräckt ruta.
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
