Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara på allvar vill! Men, ser du, nu tänkte jag på ett
annat slags rum.
— Vilket rum då? frågade hon, och han hörde
inte, att hon lät både besviken och orolig.
— Det där rummet, svarade han och visade med en
storslagen handrörelse uppåt himlarymden, där
stjärnorna glittrade fram som små gulstänk på en
bleknad, blåskimrande sidentapet.
— Det filosofiska rummet! fortsatte han, det är
ett av de svåraste problem, som den mänskliga tanken
har att syssla med. Finns det där rummet? —
himlarymden, världsalltet — finns det där som verklighet?
Eller är det bara ett ögonens misstag — ett sätt vi har
att föreställa oss det eviga, de oändliga avstånden?
— Hur ska man kunna veta det? sade flickan
osäkert. Men finns gör det väl, eftersom man kan se det?
— Man ser så mycket, som inte finns. Man ser solen
gå ner om kvällen — men man vet, att solen står stilla,
den går varken upp eller ner. Det är bara jorden,
som snurrar runt kring sin egen axel, så att jordytan
förskjutes och dansar runt den också. När den fläck,
där vi nu lever, cirklat runt genom nattens mörker,
då vänder den åter mot solen, och det blir morgon
för oss. Jordytan rusar vidare fram i solljuset, och då
är det dag för oss. När vår lilla fläck på jordens yta
vridit sig fram genom den gyllene dagens glans, då
tumlar den vidare runt, bort från ljuset, in i mörkret,
in i natten. Därhän! Därhän! Gå in i natten, själ!
Ditt blod blir kallt! Du dignar, mänskoträl! — Där-
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
