Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jättkyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
objektiv verklighet — endast som en subjektiv
föreställning inom oss själva.
Hon ryckte till och drog undan sitt ben.
— Om du tar stjärnhimlen från mig, så går jag
hem! förklarade hon kort och bestämt.
— Min lilla kära tös! Jag tar ingenting från dig
— inte det minsta grand — inte ens stjärnhimlen —
som för resten kanske bara är en avspegling i våra
ögon av en phantasma, som ingen människa ännu
kunnat fatta.
— Ingen människa, kanske! men Gud! sade flickan
hetsigt.
— Man vet så lite om Gud. Bara att han finns!
sade Mauritz långsamt.
— Vet du mer om det där rummet, då?
Nu teg Mauritz en lång stund, innan han erkände:
— Nej. Bara att det finns.
— Ja, det måtte väl ska räcka för oss, när det
har räckt för så många andra människor — i så långa
tider?
Underligt, vad filosofien, det rena, abstrakta
tänkandet — det klara, kalla analyserandet av
företeelserna — kan verka upphetsande! De båda ungdomarna
kände en brinnande hetta i sina kroppar, och de
darrade, som om de spändes av osynliga krafter likt bågar
av stål, färdiga att slunga vinande pilar mot ett
osynligt mål. De slöto sig närmare varandra, och deras
sökande blickar förlorade sig i den bottenlösa rymdens
mörka djup, där stjärnorna lyste som blommor av
silver och guld.
14. — K o c h, Mauritz.
M
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
