- Project Runeberg -  Valda verk / 7. Mauritz - självbiografisk journalistik /
222

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den stora demonstrationen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måste fångas så snabbt som svalan flyger — och nu
var han med!

— Se-se! hörde han plötsligt lärarens röst bakom
sig — nu börjar gossen vakna! Och händerna börjar
mjukna också, ser jag! Ja, käre Murre, det här vill jag
inte korrigera! Det fattas inte fel — men du får
försöka lista ut dem själv till att börja med. Göm den där
teckningen! Och börja genast en ny från något annat
håll — så får vi se, om det här bara var en lycklig
tillfällighet !

Men det var kanske ingen tillfällighet — ty även
den andra teckningen blev gillad och godkänd.

Mauritz lade undan även den, tog på sig hatt och
rock och gick ifrån lektionen. Han behövde vara ensam
en stund — och därför drev han gata upp och gata ner
med händerna djupt nerstuckna i ytterrockens fickor.

Han var alltså i alla fall ett ämne till en konstnär!
Vilken underlig tanke! Vilket svindlande perspektiv!

Det tog några timmar att slå fast detta i
medvetandet. Det sjöd och bubblade inom honom, och ett
vimmel av figurer och skimrande färger virvlade genom
hans hjärna. När han slutligen gick förbi ett bygge
och kände den vanda lukten av tegel, våt kalk och
vidbränt lim, då stannade han. Trött var han. Och
genomvåt av svett efter den våldsamma chocken.
Minnet av livet på ett bygge var inte mer avlägset än att
han kände igen doften av karbolineum och mindes, att
så här dags är en frisk människa törstig.

Han såg genast kaféet — och den pilsner, han där

222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/7/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free