Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Spartakisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berlin är en slavisk stad, och namnet har uppkommit
av ett gammalslaviskt ord, som på modernt språk skulle
betyda: platsen där Djävulen bor. — Och det märks!
Berlin är en ondskefull och logiskt korrekt
utformning av det radikalt fula — den är byggd på
gränsområdet mellan estetiska och etiska värden, där det
estetiskt fula blir identiskt med det moraliskt usla och
förkastliga. —
Ur folkvimlet där borta lösgör sig någonting — nej,
det är ingenting. Det kommer hitåt — men det är ändå
ingenting.
Ett halvt dussin soldater bara. I ordnad trupp.
Bitte! — ”Vorwärtz”! — ’ke bestens!
En annonspelare skrän ar i alla regnbågens färger —
vad får man se i kväll?
Nej, tack! — Nej, tack — och nej, tack!
Men vart skall soldaterna ta vägen?
Den lilla truppen gör halt — och för fot gevär
utanför bygget. En ung glop — ska väl föreställa officer —
vinkar fram ett par man och går med dem hastigt in
i bygget — otäckt snabbt. De andra soldaterna stanna
kvar och fortsätta det nyss avbrutna samtalet om
flickorna och om kvällens nöjen.
Vad är det som sker? — Himlen mörknar. Allt är
dödstyst. Vart tog gatularmet vägen?
Jag står som förhäxad bakom annonspelaren.
Soldaterna stå där borta. Slarvigt! De småprata och skratta.
Men gatan är avstängd! Där borta hejdas spårvagnarna,
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
