Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAT
Då det vapenstillestånd, som avslutade kriget, ännu
var ganska färskt — alltså långt fcre den slutliga freden
i Versailles —- besökte jag London, där jag bodde på
ett av de stora, skäligen banala Palacehotellen. En
eftermiddag vid femtiden kom jag ner från mitt rum. Från
den stora trappan hade jag en magnifik utsikt över
den väldiga hallen, som var fylld med folk — många
xesande, mest engelska officerare med damer.
En svensk vän stod där nere och väntade mig. Han
ropade något till mig genom sorlet, och jag svarade
belåten på kraftig svenska:
— Skönt!
Då hände något. Vad som hände är svårt att beskriva,
ty där fanns ingen yttre handling. Ingenting annat än
att alla herrarna och damerna i hallen vände mig
ryggen, varefter allt blev bokstavligen dödstyst — en
tystnad, tvär som ett knivhugg. Ett och annat hatfullt,
elakt eller hånfullt öga såg jag — sedan fanns där bara
ryggar!
I nästa ögonblick stod min vän bredvid mig i
trappan, likblek, nej grön i ansiktet av sinnesrörelse — det
var inte fruktan, det finns inga ord för den känsla man
förnimmer i ett sådant ögonblick. Han viskade:
306
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
