- Project Runeberg -  Valda verk / 7. Mauritz - självbiografisk journalistik /
317

(1940-1941) [MARC] Author: Martin Koch
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Självporträtt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

så för att skydda den stilla, innerliga glädje åt livet,
som blommar i solljuset i mitt innersta.

Vilka egenskaper skattar jag högst hos andra
människor?

Mod hos mannen! Moderlighet hos kvinnan! Om
mannen därtill är intelligent och kvinnan soligt glad
på ett stillsamt och försynt sätt, så kan jag ingenting
mer begära! En intelligent man föraktar varje försök
till lågsint elakhet, även om det är aldrig så kvickt och
roligt, och en modig man behöver inte gå väpnad till
tänderna, och allra minst behöver han ständigt bära
på sig en liten giftspruta i bakfickan. Svar på tal kan
man ge i alla fall — om så skulle behövas! Men
kvinnan behöver på intet sätt vara kvick — det blir lätt så
tröttsamt och krystat i längden med näbbiga jäntslynor!
En riktig kvinna ska ha ett solvarmt hjärta och ett
glimmande soltinder i ögonen — det är bättre än allt slags
flirtigt julgransglitter och halverotisk pyromantik!

Vilken förmåga ville jag helst ha?

Jag ville helst av allt kunna på ett restfritt sätt, så
klart och därtill så vackert som möjligt uttrycka i musik,
i ord eller i färg och linjer — överhuvudtaget gestalta,
forma, uttrycka — vad jag känner och tänker!

Av detta följer, att min älsklingssysselsättning ärt
konst i någon form. Att själv göra konst, alltså! Inte
att syssla med andras konst!

När jag vill ”leka”, då ritar jag karikatyrer — men
jag förstör dem genast, ty de bli lätt lite för elaka,
onödigt elaka. Och jag älskar inte elakhet — fastän
jag inte kan hålla den helt borta.

21. — K o c h, Mauritz.

w *

317

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:03:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kochvalda/7/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free