Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NIKOLAS ELIASZ. »DAMPORTRÄTT». OLJEMÅLNING.
W ANÅSGALLERIET.
upphofsman var grefve Gustaf Adolf Sparre,
son till direktören för Ostindiska kompaniet,
grefve Rutger Axel Sparre. På mödernet
stammade han från den rika Sahlgrenska familjen i
Göteborg. Han lefde utan tjänst, dels i
nyssnämnda stad, dels på Kulla-Gunnarstorp i Skåne
och dog 1794, efterlämnande minnet af en
fin-bildad världsman, konstkännare och samlare.
Tafvelinköpen skedde dels under hans långvariga
resor i ungdomsåren i England, Holland,
Frankrike, dels äfven senare vare sig från Sverige
genom mellanhänder eller under kortare besök
i de stora metropolerna, särskildt Paris, där
några af galleriets allra finaste nummer
för-värfvats. Det »Sparreska kabinettet» fanns till
en början i Göteborg, men torde kort före
ägarens död förts ned till den vackra egendomen
vid Sundet, där åtminstone hufvudparten af
detsamma förblef ända till 1855. Arfvinge efter
den 1830 aflidna grefvinnan Sparre, född Ramel,
var hennes svärson grefve Gustaf Adolf Fredrik
De la Gardie, som dock redan 1837 gick ur
lifvet. Han ärfdes af sin far excellensen grefve
Jakob De la Gardie på Löberöd, som sålde både
gods och samlingar till excellensen grefve Carl
De Geer till Leufsta. Tafvelgalleriet skänktes af
denne 1855 till dotterdottern grefvinnan Elisabeth
Wachtmeister, f. von Plåten, och flyttades till
Wanås, det stora fideikommisset i Kristianstads
län inom släkten Wachtmeister af Johannishus.
Fideikommissbestämmelser af 1855 och 1894
trygga samlingens bestånd.
Fideikommissgalleriet utgöres af 78 målningar.
Representerade äro särskildt den holländska,
den belgiska, den franska och den italienska
målarkonsten. För en femtio år sedan gällde
att döma af professor Ljunggrens beskrifning i
»Skånska herrgårdar» de italienska taflorna som
samlingens egentliga pärlor. Som dess största
dyrbarhet skulle ännu traditionellt gälla en
Guido Reni tillskrifven »Ecce Homo». Numera
ställer sig, som bekant, värderingen af den
historiska målarkonsten något annorlunda. Guido
väger lätt i vågskålen mot Rembrandt.
Det är på dessa rader naturligtvis blott möjligt
ge några de kortaste antydningar om galleriets
skatter, hvilkas stora värde först i våra dagar
blifvit till fullo insedt. Helt visst sammanhänger
detta därmed, att den holländska målarkonsten,
hvari galleriets största styrka ligger, först i
senaste tid blifvit bättre känd och högre värderats.
Den holländska porträttkonsten före
Rembrandt representeras i Wanås samlingen af ett
par midjebilder af en förnäm holländare och
hans hustru, klädda i det tidigare 1600 talets
dräkter, hvari de väldiga styfva pipkragarna
utgöra det kanske mest karaktäristiska momentet.
Finmåleriet och den ytterliga detaljeringen vittna
om en äldre skola. Men hvilken medvetenhet,
hvilken stolt och värdig hållning lägger ej detta
Amsterdam-pär i dagen! Dessa solida porträtt
målades 1631 af Nikolas Eliasz, en äldre
samtida till Rembrandt, för öfrigt just en af de
på modet varande porträttmålarne, med hvilka
denne vid sin entré i den stora kosmopolitiska
handelsstaden (1631) måste uppta konkurrensen.
Med dylika skapelser inledes det stora
holländska porträttmåleriet.
Piget nog ha de tre Rembrandt-bilder, som
Wanäs-galleriet har den ytterligt sällsynta lyckan
att äga, kommit att belysa de viktigaste
utvecklingsskedena i den store
ljusdunkelmästarens konst. Tre »goldechte» porträtt från olika
skeden af Rembrandts konst! Huru månget
enskildt galleri kan prestera något
motsvarande? Från hans ungdom härrör »Porträtt
af en ung jude», en år 1632 signerad
bröstbild, hållen i målarens dåvarande porträttmaner,
som utmärkte sig för all möjlig tydlighet,
klarhet och spetspenslig detaljering. Men hvilken
styrka i denna lugna färgbehandling och hvilken
harmonisk helhetsverkan! Samma år målades
den berömda porträttgruppen »Anatomen Tulps
föreläsning» (nu i Haag). Men vingarna å
konstnärens genius växa. Han intränger djupare i
ljusets och färgernas värld och skapar den starkt
personliga, af poetisk kraft burna ljus- och
ljusdunkelstil, i hvilken människorna och lifvet allt
sedermera skulle ta gestalt å hans underbara
taflor. Bilden af den 1651 signerade »Gammal
rabbin i röd hatt» visar oss sålunda den
suveräna måleriska frihet, som utmärkte hans manna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
