Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fyra etsningar af zorn,
MED NÅGRA INLEDNINGSORD
OM ZORNS KONST. AF DR
JOHN KRUSE.
Bland de barn, hvilka år 1860 föddes åt
gamla Sverige, fanns det trenne pojkar, öfver
hvilkas vaggor en astrolog skulle ha sett sällsamma
och praktfullt glittrande stjärnkonstellationer. Ty
det var inga vanliga pojkar, dessa två
dalmasar och denne lille uppländing, som i
månaderna februari, april och maj det året i Mora,
Stora Kopparberg och Uppsala för första gången
slogo upp sina ögon mot ljuset. Det var tre
barn med rikt konstnärsblod i ådrorna, barn
hvilkas stjärnor verkligen en gång skulle stiga
högt på konstens himmel, ja bli stjärnor »af
första ordningen», så att de skulle skina långt
utanför hemmets dörr, ja ut öfver den vida
världen. Dalmasarne, som med vanlig
påpasslighet skyndade sig att komma först, hette
Anders Zorn och Ferdinand Boberg,
upplän-dingen Bruno Liljefors.
Först af denna märkvärdiga trio kom Anders
Zorn till världen. Han var också den af de
tre, som var född med den
oemotståndligaste segerhufvan och hvars rykte
skulle gå allra vidast. Ovanligt
mångsidig, smidig och rik var hans landsman
Bobergs utrustning — han skulle ju i
tidens fullbordan bli ej blott den
genialaste bland våra arkitekter och en
af våra duktigaste etsare, utan äfven
mer än någon annan sätta sin prägel
på vår konstslöjds nya stil — sällsynt
stark och frodig i sin enhetlighet var
Liljefors, vår store djur- och
landskapsmålares begåfning, men mångsidigast
och mest blixtrande var väl ändå Zorns
snille. Han skulle ju både som målare,
etsare och bildhuggare skapa
mästerverk af högsta värde i sitt slag,
mästerverk af eld, klarhet och kraft,
framsprungna liksom med lekande lätthet
ur en öfverströmmande, frodig lifskraft.
Der är just här vi röra vid själfva
nerven i Zorns konst. Det är alltid
ett stycke lefvande lif han vill ge oss,
sinnevärldens mångfaldiga, i tusen
reflexer skimrande lif, sådant hans
örnblick ser det med blixtrande klarhet
och speglar med nästan otrolig skärpa.
Romantiska fantasibilder,
tankeexperiment, dekorativa synpunkter, allt
sådant som spelat en så stor roll i modern
konst, ligger honom fjärran, och om
hans eljest ovanligt säkra stilkänsla
någon enstaka gång skulle lämna
honom i sticket, så att han förirrar sig
in på något af de ofvannämnda områdena,
ligger misslyckandet nära, som t. ex. i den
stora gobeläng-triptyken med dalfolk vid den
gångna sommarens konstindustriutställning, ett
verk, i hvilket en genomförd dekorativ stil
skulle funnits men icke finnes. Jag hörde
nyligen berättas, hur Zorn som ung
akademielev kände sig omöjligt kunna, som så många
af hans kamrater, måla stora granna taflor öfver
de på den tiden brukliga prisuppgifterna med
historiska och religiösa ämnen — men med
några streck teckna sina kamraters porträtt, så
att de lyste af lif, det kunde han, och så
uppstodo dessa små lustiga kamratporträtt, som
publicerades i de unga konstnärsämnenas högst
egna tidning Palettskrap, och i hvilka redan så
mycket lyser fram af den senare Zorns genialitet
och som för resten äro intressanta för sin
egendomliga, säkra och grofva streck-teknik, som i
en mera utpräglad och medveten gestalt åter
skulle komma till heders i hans etsningar.
»I begränsningen visar sig mästaren», dessa
Göthes visa ord har Zorn i hela sin konst gjort
till sina. Det är den sunda, blodfulla
sinnligheten, primitiv och elementär som jordens egen,
som är den egentliga domänen för hans konst.
A. ZORN. »CIGARETTRÖKERSKAN». ETSNING. 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
