Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söker man efter en symbol för denna den
Zornska konstens djupa naturgrundval, ur
hvilken födts och alltjämt födas så många bilder
af frisk och strålande nakenhet, skall man
knappast kunna finna någon bättre än Zorns »Faun
och nymf», denna utomordentliga plastiska grupp,
skälfvande af naturbarnens lif och köttets glädje.
I denna grupp har, tyckes det mig, en Sergels
breda, robusta sensualitet ånyo inkarnerat sig i
en ny form, hvars brinnande lif och känslighet leda
tanken till Rodin. Den nyligen utförda statyn
Morgonbad är en annan god representant för
den Zornska konstens friska sinnlighet. Inom
hans målningar torde här priset tagas af den
stående flickan, som torkar sig efter badet,
mästerstycket i C. R. Lamms samling på Näsby.
Zorns utomordentliga blick för verkligheten
gör honom äfven till den oförliknelige skildrare
af dalfolkets lif och typer, som han är.
»Midsommardans i Dalarne», den förnämsta
Zorn-taflan i Nationalmuseum (dit skänkt af
konstakademien för en del af Pontus Fiirstenbergs
legat) är hans förnämsta hithörande verk, en i
sin flärdlösa enkelhet och sanning monumental
bild af svenskt folklif och svensk natur och
därtill ett koloristiskt och tekniskt mästerstycke,
där bonddansens tunga rytm och aftonljusets
spel på himlen och figurerna äro gifna till
full-komning. Bilderna af bondspelmännen (Ernest
Thiels samling), den gamle urmakaren och den
gamle smeden däruppe i Mora och en mängd
etsningar äro andra vältaliga vittnesbörd om
den världsberömde konstnärens kärlek till sin
hembygd, där han bor och trifs som ingen
annanstädes och där han såväl genom de
bekanta spelmanstäflingarna som pä många andra
sätt verkat för bevarande och stärkande af det
nationellt och provinsiellt egendomliga.
Som porträttör är likväl Zorn kanske allra
mest känd. Det skulle vara intressant att veta,
hur många människor i gamla och nya världen
hans pensel förevigat. I sina porträtt är Zorn
den store virtuosen och kosmopoliten, hvars
pensels bredd och briljans sällan förnekar sig,
men där man stundom icke finner mer än
virtuositet. Det vore väl dock för mycket
be-gärdt, att den som målat en sådan massa
porträtt, skulle intressera sig för hvarenda en af
sina modeller och alltid söka ge mer än den yttre
likheten. Men liksom vårt 1700-tals berömde
virtuos Roslin flera gånger, t. ex. i porträtten
af den gamla förgrämda Lovisa Ulrika, den
blide gubben Linné eller i det spelande liffulla
kamratporträttet af den franske målaren Joseph
Vernet på vårt museum (just en gåfva af Zorn),
trängt bakom det yttre till personernas själar,
så har Zorn i porträtten af sina närmaste, af
en eller annan vän eller af verkligt betydande
personer upprepade gånger just med sin skarpa
blick för den yttre verklighetens särdrag, för
hvad man kallar »det karaktäristiska» lyckats
afslöja den inre verklighet, som i det yttre
af-speglar sig. Ett lysande exempel på själfull
människoskildring är bl. a. Zorns målning af
den franske skådespelaren Cocquelin cadet (1889,
Thorsten Laurins samling) med det spirituella
försynta leendet, som glider öfver alla vinklar
och vrår i det uttrycksfulla ansiktet med dess
min af intelligent och finkänsligt lyssnande.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
