Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARL LARSSON. »LISBETHS NYA HATT.» OLJEMÅLNING IQIO.
Berömdataflor. i. rafael.
MADONNA DI SAN SISTO,
DRESDEN. AF AXEL L. ROMDAHL.
Det har sina vanskligheter att vara ett
be-römdt konstverk liksom att vara en berömd
man. I ena fallet som det andra riskeras det,
att berömdheten såsom sådan lockar till sig
massor af beundrare af den mest ytliga och
fåfänga art, hvilka slå en ogenomtränglig ring om
det dyrkade föremålet och med sina breda
ryggar hindra alla andra från att nalkas. — Kanske
har intet konstverk på detta sätt blifvit lidande
till den grad som Dresdenergalleriets ryktbara
klenod, Rafaels Sixtinska madonna. En stor
och dyrbar tafla, ett stort mästarnamn, redan
häri ligger något sensationellt tilldragande. Men
därtill komma några egenskaper hos verket,
hvilka gärna bli föremål för den
godtköpsbilda-des förtjusning: det är en madonna, det är
Kristusbarnet, en vacker kvinna och ett vackert
barn, de ha till uppvaktande en guldskrudad
åldring, en helig världsdam och några änglar,
som det faller sig lätt att kalla »gudasöta».
Ingen under därför, om sittplatserna i madon-
nans audiensrum ständigt äro upptagna af smala
engelskor och feta tyskor med reseböcker i
knäet, om etiketten är sträng och ofördragsam,
påbjudande den obrottsligaste tystnad. Tänk
Er en ung konststudent, fylld af den öfverlägsna
skepsis mot Rafael, som för icke så länge sen
förkunnades från alla katedrar, där man ej ville
utpekas såsom föråldrade original, tänk Er
honom träda in till la Sistina och hennes hofdamer.
Visiten blef flyktig, och han gick bort till
Rem-brandt i den mening, att han sett hvad han
behöfde af den berömda madonnabilden.
Gifvet-vis hade han sett hvad flertalet af de andäktiga
damerna sågo, men detta var för honom något
konstnärligt likgiltigt och betydelselöst, snarare
ett minus än ett plus. Han fann däremot föga
af den måleriska tjusningen, den skimrande
mystiken i Rembrandts dukar. Han fann icke
Tizians eller Rubens färgklang, Giorgiones musik
eller Correggios yra sinnlighet. Han fann icke,
men därför att han ej förstod att söka det,
det väsentliga och stora i Rafaels konst,
teckningens majestätiska stil och den underbara
harmoniska humanitet, för hvilken denna stil endast
är uttrycket. Senare har han återsett la Sistina,
och då hade han lärt att bättre fatta henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
