Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning på snö, där trädskuggorna rinna
horisontellt (besläktad med Dufva), den andre i ett
drömmande blekt slättlandskap med en parkmur
i förgrunden. Af Fischer finnes ett porträtt af
en ung man med stort öga, som visar starkt
förnimmande af det själsliga hos modellen, men
också mycket ringa uppfattning om det
mänskliga hufvudets byggnad.
ANDERS TRULSSON. »PORTRÄTT AF PROFESSOR SEVED
RIBB1NG.» OLJEMÅLNING.
Skånska konstnärslagets
VÅRUTSTÄLLNING I MALMÖ.
AF AUGUST HAHR.
ÄFVEN i den sydsvenska hufvudstaden pågår
nu en konstutställning, som onekligen har sitt
intresse. Det skånska konstnärslaget har visat
sig äga individualiteter, som redan väckt
uppmärksamhet och hedrat sitt land. Några få
rader om hvad laget denna gång presterat, torde
därför här vara på sin plats.
Lagets mest avancerade färgmästare är
odisputabelt Anders Trulsson, som utställer åtta porträtt,
men blott ett enda landskap, »Kanal i Brygge»,
som liknar på pricken hans andra bekanta
Brygge-tolkningar. Hufvudintresset faller på porträtten,
herr- och damporträtt, i hvilka det koloristiska
problemet först och främst intresserat konstnären.
Det är färgstämningen, som spelar största rollen.
I porträttet af professor Seved Ribbing hade
man gärna önskat finna något större uttryck för
det intellektuella. Trulsson ger oss mannen
visserligen intelligent uppfattad, men likväl i ett
visst trötthetsmoment. I hvarje fall är han så
kroppsligt påtaglig man gärna kan önska sig, och
de kraftiga färgerna bilda ett starkt verkande
ackord. Är det i färgvisioner konstnären lättast
finner uttryck för sina intentioner, bör det ej
förvåna, att porträtt af unga, glada, lifssunda
kvinnor i färgrika dräkter lyckats honom kanske
allra bäst.
En figurmålarinna, som ej är utan sin
släktskap med Trulsson, är Tora Holmström. Hennes
rent måleriska uppfattning och säkra teknik ge
goda löften. Hålla vi oss dock här till
koryféerna, möta vi vidare i den första af de
tre stora salar, i hvilka laget utställer, Herman
Österlund, Albert Larsson och P. A. Persson. Den
förstnämnde har ingenting öfverraskande. »När
ljungen blommar», motiv från Kullen, är en stor
ståtlig duk. Motivet och behandlingen äro oss
dock välbekanta. Något nytt är hans
vinterbild ä la Fjæstad, i hvilken han visar sig ej illa
behärska ljuset och formen. Af Albert Larssons
arbeten bör nämnas hans stora dekorativt
verkningsfulla tafla »Kastellet», motiv från Rapallo,
i blått skymningsljus, en duk af en deciderad
enhetlig hållning. P. A. Perssons skånska
vinter-och vårbilder äro uppfattade och återgifna precis
på samma sätt som hans äldre bilder af detta
slag. Inom sina gränser är han dock fullt hemma
hos sig.
I den andra salen dominera Ernst Norlind,
Axel Teodor Kulle och Ellen Trotzig. Dessa tre
namn väcka kanske den största diskussionen på
utställningen. De ge nämligen ingen
spegel-bildskonst. Genomsnittstypen af museibesökarne
känner ej igen sig riktigt och rusar hätskt till
kritiskt angrepp. Men stilla dig, herr
Tinner-holml I denna ofta rätt summariska, förenklade
stilkonst ligger både en tidstendens och en
per-sonlighetssträfvan. I Ernst Norlinds stora
molnlandskap — moln och himmel spela i trenne
bilder hufvudrollen — kämpar den själfullt
uppfattade konstnärliga visionen med den
svårhand-terliga tekniken. Ett verkligt konstverk är en
organism. Här får man intrycket, att det på
sina håll går itu för målaren. Solen skymmes
af molnen. Här och där bryter dock en
bländande stråle igenom, för att uttrycka oss bildlikt.
Mest samlad synes han mig i den tolkning han
kallat »Ättehögen» med stormen i skyar och
trädkronor öfver det gamla forntidsminnet. Axel
Teodor Kulle framträder med flere storslagna
taflor, i hvilka de för honom karaktäristiska
höga horisonterna återvända. Slättlandskapet
ligger utbredt som en karta —- utan
perspektiviska hänsyn. Ofvanifrån se vi bokskogarnes
böljande löfhaf (»Slätten», »Löfskogen», »Slottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
