Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRUNO LILJEFORS. »TJÄDERHÖNA». OLJEMÅLNING 1904.
RUNO LILJEFORS
I NATIONALMUSEUM.
AF ARVID BÆCKSTROM.
Djur.
Om en människa, som lefver ute på rama
landsbygden, någon gång vill uppsöka och
iaktta sina kära efterblifna anförvanter, naturens
alla djur, går detta ju lätt för sig, för så vidt
hon låter sig nöja med de lokala representanter
för sin väldiga släkts otaliga familj eförgreningar,
som hon med förtroendeingifvande diskretion
kan lära sig att nalkas.
Om åter en stadsbo, låt oss först som sist
säga: en stockholmsbo, en dag gripes af en
stark längtan att, utan att lämna sin kära stad,
dock vilja se något mer af djuren och deras
lif än måsarna öfver Strömmen, dufvorna på
fönsterblecket eller sparfvarna i alléträden, så
kan han ju i någon mån stilla denna längtan,
på olika sätt efter sin längtans art och
synpunkt. På Skansen får han se lefvande djur,
om ock med fångenskapens förfuskade allyrer;
på Biologiska museet därnedanför, likt ett
djur-panoptikon, djur och djurgrupper afmålade (bl. a.
af Liljefors) och eftergjorda i sin naturliga
miljö; samt på Naturhistoriska riksmuseet
uppstoppade exemplar i mer eller mindre lösryckt
isolation. Men denna längtan kanske dock ej
stillas med allt detta. Det finnes också ännu
ett sätt, ännu en synpunkt. Oförmedlade af
fångenskap, panoptikon eller zoologisk
vetenskap, bjudas oss ju djuren i de framställningar
NATIONALMUSEUM.
och former, i hvilka konsten sett dem och gett
dem.
Låt oss t. ex. uppsöka Nationalmusei djur;
och där nu särskildt målarogonens djur.
I den nederländska "skolans stora sal visar
oss exempelvis Snyders en grupp dödadt
villebråd (nr 637), ett slag af stilleben då mycket
omtyckt såsom matsalspannåer, och fabeln om
räfven och storken (1486); samt de Vos två
hjortar hetsade af hundar och jägare (639) — taflor,
alla målade under första hälften af 1600-talet.
I den franska skolans stora sal lägga vi
märke till Desportes’ hund, som står för
fasaner (801); och Oudry’s taflor (861—864; 866,
7; 870, 872): hund och fågel i olika ögonblick
af jakten, ett lafontaineskt lejon, en panter i
bur, ett stilleben med fasaner, en apa i sällskap
med en papegoja m. m. samt en hjortjakt
-alla målade under första hälften af 1700-talet,
oftast i medvetet syfte att ingå i tidens enhetliga
interiöra dekorationsstil, med nyktert torra färger,
och landskap (där sådant finnes) ä la scenlandskap.
Särskildt anmärkningsvärd är en mindre
Despor-tes (797), helt humoristiskt sedd: 4 kaniner kring
sin kula i en sandkulle, ingenting annat.
Förutom hundar (982, 1213) visar oss
dansksvensken Kiörboe sin populära räf (983), som
jämte en hare flyr för två klappjaktskarlar.
I de svenska salarna se vi på Kallenbergs
»Skånsk bondgård» (1308) korna mjölkas ute
på gården. Björck visar oss (1425) deras
mjölkning och höfordring inne i båsen. Borg
återger (1453) ett svenskt landskap utan något
annat lefvande staffage än en älgfamilj.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
