Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denne mästare är hans perspektiv från
Norr-tullsgatan, kallad »Vårmorgon», som i sin
säkra planläggning har något af romersk
basilika, med smärta kolonner representerade af de
raka alléträden och golfvets paviment efterliknadt
i de våta blänkande asfaltrutorna, som omväxla
med de dofva sandytorna.
Liksom här ljuda stora kompositionella
afsik-ter från Gerles andra dukar. Men ingenstädes
kan utförandet hålla sig balanserande på
af-siktens koturn så tadellöst som i »Vårmorgonen».
Acke lägger icke som Gerle och Lindström
kompositionens stångbetsel i naturens mule, utan
för fram sina neptuns-hästar (»Danzigergatt»)
i impressionistisk frihet. Med små metalliskt
rasslande vågkammar och släpande tunga moln
är denna marin gifvet hans fullödigaste arbete
på utställningen. Den grönblå gossen (nr 3
»Skolpojke») är värd ett särskildt
obser-vandum för dess omtänksamma arrangements
skull. Den rumsekonomiske åskådaren frågar
kanske: hvarför skall den tomma stolen vara
med och taga så stor plats? Men tänk er
stolen bortskuren och ramen nära gossens ansikte,
så märker ni hur oundgängligt de spefulla
pojk-blickarne behöfva fritt rum framför sig att
lefva i!
Med mindre anspråk än sina flesta kolleger
framträder Ax. Er dman med en rad stadsvyer. Men
sin skissartade teknik behärskar han desto friare.
Hans taflor ha dessutom för Uppsala ett
särskildt värde genom sina motiv, från
akademikvarnen, ågatorna m. m. Kanske någon i
Uppsala stad kommit att lära af dessa små lysande
lifliga dukar, huru vackra punkter Uppsala äger
i sitt gamla centrum.
Den drömmarepoesi, som Ahlgrensons taflor
vill meddela, står referenten obegripande inför
och kan alltså icke heller tolka den för andra
människor.
Wilhelmson, som här sparats till sist, griper
med sina gällt klingande färger sin åskådare på
långa håll. Säkert kommer också hans
mosaik-artade och tunna färgbeläggning att bibehålla
tonen ren otroligt långa tider. Hans
»Kyrkfolk» synes mig betyda en vidgning af hans konst.
Jag har icke äldre arbeten till jämförelse
framför mig, men har W. någonsin förut skildrat en
så luftig luft, ett sådant djup mellan förgrund
och fond som här? Och dock står den svenska
luftklarheten, som ingen gripit såsom han, kvar
i hela sin renhet. Ett mästerligt arbete.
EN UTSTÄLLNING AF ENGELSKT
KONST-HANDTVERK
hade den unga, lifskraftiga föreningen
Konsthandtverkar-nes Gille anordnat i Konstnärshuset den 24 april—16
maj. Särskildt silfver- och guldsmedskonst,
konstglastillverkning och keramik var vackert företrädd med
originella motiv och konstskickligt utförande.
MAURICE OCH EDWARD DETMOLD. »THE FALCOX». ETSNING.
R GRAVYRPORTFÖLJEN.
ETT KONSTNÄRLIGT TVILLINGPAR.
FÖR rätt många år sedan föll i mina händer
en engelsk gravyr, som skilde sig från de flesta
moderna arbeten. Det föreställer en falk
lyftande vingarna till flykt, en helt dekorativ bild
genomarbetad med radernålen ända till de
minsta detaljer af fjäderklädnaden hos den ståtliga
fågeln; ett arbete af den märkvärdigaste finess,
mera att jämställa med ett gammalt broderi
än med en modern etsning. Bladet var
signe-radt med två namn Maurice och Edward
Det-mold.
Dessa två namn betydde ett konstnärligt
samarbete af egendomligaste slag, kanske rentaf
enastående i konsthistorien. Maurice och
Edward Detmold voro tvillingbröder; enligt ett
omdöme af den engelske gravyrspecialisten
Campbell Dodgson voro de som en själ,
fördelad i två kroppar, värmdes af samma ideal,
använde samma uttrycksmedel och förfogade
öfver samma handens skicklighet. Deras smak
var densamma; de ägnade sig åt samma
studier och samma slags nöjen. Vid ett samtal
- säger mr Dodgson — var det märkvärdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
