- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 1 (1910) /
74

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dyrbara resor. Vår inhemska konsthistoriska
forskning behöfver på allt sätt hjälpas, så att
den dag ändtligen må komma, då vi kunna säga
oss skönja åtminstone konturerna af vår egen
konstutvecklings banor. Först sedan landets
konsthistoriska material blifvit någorlunda
systematiskt genomforskadt, kunna vi hoppas nå detta
mål.

Men det är ingalunda blott forskarne, vi
hoppats gagna med vår utställning. Vi ha hoppats
nå vida större kretsar och för andra syftemål.
Det är ej nog, att våra
konstskatter
förtecknas och vetenskapligt
bearbetas för att
sedan åter stå där lika
dammiga och
undan-stufvade. De hafva
dock haft och kunna
fortfarande hafva långt
mera lefvande
uppgifter att fylla än att blott
vara led i
vetenskapligt uppställda
typserier. De äro äfven
konstverk, som allt
fortfarande böra kunna
skänka skönhet och
glädje eller åtminstone
intresse åt lefvande
människor. Men
gammal konst kan ej
njutas utan vissa
förutsättningar. I detta fall,
som i så många andra,
är det okunnigheten
som är det stora
hindret. Man måste veta
något om
förutsättningarna för den gamla
konstens formspråk,
man måste veta hvad
den vill framställa. Man
måste i vissa fall också genom vetande kunna för
sitt inre öga komplettera de defekter, som ofta
vidlåda de gamla bilderna. Att i någon mån bidraga
till spridande af denna kunskap har varit ett af
de förnämsta målen för utställningen, och
medlen hafva varit dels en utförlig och undervisande
katalog öfver de utställda föremålen, dels
föredrag och visningar i sammanhang med
utställningen, hvarvid vi sökt klargöra betydelsen af
de enskilda föremålen, men också det generella
värdet af bevarandet och studerandet af en
gammal kulturs minnesmärken. Särskildt har det
varit oss angeläget att söka nå präster och
lärare, emedan just dessa hafva det allra största
inflytandet på vården om och förståelsen af våra
gamla konstminnen; prästerna genom sin
ställning som de verkliga förvaltarne af kyrkornas

egendom, lärarne genom det inflytande de i
hög grad kunna utöfva på det uppväxande
släktets ställning till de gamla konstföremålen.
Om — såsom man får hoppas —
hembygds-kunskap blir undervisningsämne i våra skolor,
så är det af den största betydelse, att våra
lärare hafva förståelse för och verklig kunskap
om de kyrkliga minnena. Ty i de allra flesta fall
torde hemortens kyrka och dess inventarier vara
den naturligaste utgångspunkten vid
demonstrerandet af bygdens kulturella utveckling under

medeltid och nyare tid,
och det fordras då att
kunna på ett riktigt
sätt utnyttja detta
utmärkta åskådningsmaterial.

Med kunskapen skall
också komma
uppskattningen och
förståelsen af de gamla
konstminnena, och
därmed skall äfven en ny
tid randas för dessa
minnen. De skola åter
vandra ned från
vindar och bodar in i
kyrkorna för att
uppsättas på hedrade
platser och skyddas mot
all ytterligare
förstörelse, vare sig genom
vanvård eller — hvad
som ibland kan vara
än värre — genom
pietetslös restaurering.
Och församlingarne
skola åter vänja sina
ögon vid att se
konstverk och åldriga
minnesmärken pryda
kyrkorna och kanske t. o.
m. af de gamla
föremålen lära sig förstå värdet af att äga en
gammal kultur, styrkan i att äga minnen som knyta
nutid vid forntid till ett verkligt, synbart
sammanhang.

Måhända är det icke alltför förmätet att hoppas,
att förståelsen af de gamla konstverken också
skall bereda jordmånen för en något allmännare
förståelse för äfven den nya, äkta konsten eller
med andra ord ute i bygderna höja den
allmänna konstnärliga nivån, som nu tyvärr oftast
kännetecknas däraf, att det allra sämsta
dussinkram anses vara godt nog för kyrkans prydande.
Ty icke blott med gammal konst önska vi våra
kyrkor prydda, utan äfven med ny, men äkta,
god konst, som själf kan tåla vid att siktas
genom århundradenas sofrande såll.

Fördenskull önska vi, att så många som möj-

FRÅN UTSTÄLLNINGENS FÖRHALL; DOPFUNTAR I FÖRGRUNDEN.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1910/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free