Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed träda vi in och börja vårt
betraktande. I några enskilda punkter komma ett par
nedanskrifna studier att erbjuda sitt ciceronskap.
3. NEDERLÄNDSKA ALTARSKÅP.
Af Johnny Roosval.
Det finns en del af utställningen, som kan
vara viss om stort uppmärksammande äfven
från den med de europeiska konstmuseernas
förfinade näring bortskämda. Det är den
nederländska konsten, måleri och skulptur. I Sverige
blef denna konst först
införd vid tiden strax före
1400, troligen först genom
Strängnäsbiskopen Kort
Rogges personliga förkärlek
för densamma.
Utställningen äger tre
altarskåp af nederländsk
skola. På det bäst bibehållna af
dessa märkes, med hvilken
målmedvetenhet den dåtida
förfinade sydnederländska
smaken arbetade.
Hufvud-partiet är en genombruten
förgylld massa af figurer i
nischarkitektur. Detta guld
framhäfves och inramas af
altarskåpsdörrarnes
målningar, som till fromma för
detta ändamål hålla sig inom
en noggrant afpassad rayon
af blått, grönt och grått
med s\ aga röda och violetta
stänk. Stänger man
återigen till dörrarna, visa sig
deras yttersidors målningar
äga kraftiga insatser af rödt,
tillräckligt mycket för att
hålla skåpet uppe i färgen
inom sin kyrka, äfven när
icke det inre förgyllda
partiet deltog i harmonien.
Dessa målningar äro signerade arbeten af en
ingalunda obekant målare Jan van Coninxloo.
Med signaturen följer ingen dåraktig
okonstnärlig själfiförhäfvelse. Han vet: mitt arbete är en
led i en stor helhet, jag måste göra det bästa
af min uppgift, men också bidraga till helheten.
Hvilket exempel för disciplin i konstnärligt
samarbete, dubbelt gripande i vår tid, där ofta
t. o. m. de bästa bryta sig ut ur samspelet.
Jäderskåpet är skulpteradt i den briisselska
skulptören Jan Bormans verkstad, figurerna
målade af en viss van Wavere i Mecheln, dörrarne
som sagdt af Coninxloo. Af samme Borman
äga vi möjligen ett äldre arbete — och
troligen mera egenhändigt — Ytterenhörna-skåpet.
Till stor skada är detta emellertid beröfvadt sin
gamla ytbehandling genom en hänsynslös
nyförgyllning. En enda dörr finnes kvar. Dess
mycket fördärfvade målning ger dock —
upphängd bredvid altarskåpet — en god
föreställning om hvad den ursprungliga harmonien
mellan guld och grönt i detta fall velat säga.
Det tredje tillhör Ytter-selö kyrka. Dörrarne
borta, men f. ö. relativt väl bibehållet, ett
ovanligt komponeradt altarskåp med tre enskilda
statyer, icke mång-figuriga scener ur
passionshistorien som de andra båda. Af särskildt
intresse för svenskar är, att detta arbete tydligen
beställts särskildt för svensk
och södermanländsk
räkning. Ty de båda helgon,
som stå å ömse sidor om
madonnan, äro
Södermanlands apostlar, S. Botvid och
S. Eskil. Man måste
förutsätta en utförlig skriftlig
beställning, ankommen från
Södermanland till den
ant-verpiska verkstaden, med
beskrifning öfver de för
belgaren obekanta helgonen —
S. Botvid skulle hafva
munkkåpa och en fisk och en
yxa i handen, ty han gjorde
ett underbart fiskafänge en
gång och led sitt
martyrium under en yxa — S. Eskil
skulle hafva biskopsmössa
och stenar i famnen, ty
han led martyrdöden genom
stening.
4. [-BEGRAFNINGS-VAPEN.-] {+BEGRAFNINGS-
VAPEN.+}
Af Sigurd Wallin.
HeräLDIKEN har under
medeltiden och särskildt
under barocktiden spelat en
mycket stor roll i den
kyrkliga konsten, i det att kyrkornas flesta
beskyddare och donatorer i stor utsträckning
an-vändt sina adliga vapen som motiv för
prydandet af gåfvor till kyrkorna. På detta
sätt har mängden af heraldiska framställningar
på textilföremål tillkommit liksom på
kyrko-möbler och metallsaker samt i
monumentalskulptur och -måleri. Sin naturligaste användning
fick emellertid heraldiken i sammanhang med
de adliga grafvarna, hvarför hufvudmassan af
adliga vapen i kyrkorna tjänat ett sepulkralt
ändamål, antingen anbragta på grafstenar och
epitafier eller förda i begrafningsprocessionerna.
Det är hufvudsakligen dessa senare portativa
begrafningsminnen, som kunnat föras till
utställningen, där man ser sådana dels från medeltiden
YXKULLSKA HUFVUDBANERET FRÅN 1627.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
