Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
k 1 *588
► 1 m 5 1 1
TRE HELIGA NUKNOR. MALNING PÅ TRÄ FRÄN I50O-TALETS liÖRJAN SOM TILLHÖR DANVIKENS KAPELL.
ögonbryn, milda herdar med rund haka och slät
öfverläpp och här och där inströdd mellan dem
en hustru med öfver skötet lagda händer och
sorgsna ögon eller med en hårdnad blick
ofvan-för sammanbitna läppar och en slät, förtorkad
barm. Här känner han snart, att det inte går
att anlägga Rogge-synpunkter — och han
saknar det knappast. Ty dessa porträtt ge, sedda
så här en masse, i sin ohjälpliga valhändthet
något mera än blott en serie bilder af skäligen
ointressanta personer — det utgår ifrån dem en
kall pust af vårt fattiga lands historia; de
förmedla ett intryck, starkare än många böcker af
hemmasvenskarnas blåfrusna 1600-tal, deras,
som aldrig fingo känna värmen från segerjublet
kring lägereldarna nere i söder, och af de stora
nederlagens år, som slukade ungt blod och sparda
slantar. Det går dock ibland så långt med den
konstnärliga hjälplösheten, att beklämningen går
öfver i löje — som när man ser den ilskne
prästen med kängknappsögon och blåa naglar
- och ibland i en oförfalskad glädje som inför
en serie kungliga porträtt, grupperade omkring
Karl X Gustaf på en brunmarmorerad bit panel.
De lida allesammans af stark tandvärk och
alkoholmissbruk, men äro ändå vackra som
bond-rosor »med tvärhvasst rödt och hvitt som
ansiktets enda nuancer», för att tala med Tessin, då
han recenserar Ehrenstrahl.
Ett steg närmare konsten stå de taflor, som
hängts upp i rummet med panel i hvad jag
vill kalla svenskt renässansgrönt och -grårödt.
Men någon specifik sörmländsk lokaltradition
är det lika omöjligt att leta upp här som i
prästrummet. Och konstsambandet består
hufvudsak-ligen däri, att några af målarne med en
själf-belåten signatur öka kunskapen om våra
inhemska konterfej are (Pettersson, Graffman, Buhre,
Jöns Pilo) eller att några taflor äro kopior af
förstklassiga ting. Dit höra Nedtagandet från
korset (efter Volterra), Thomyris och Cyrus
(efter Rubens) den helige Hieronymus (efter
Roymerswale) — originalen till dessa två, som
troligen båda en gång tillhört Drottning Kristina,
finnas nu i Cobham Hall, England, resp. vårt
Nationalmuseum — samt en Kristi grafläggning,
om hvilken intendenten Romdahl har den
tilltalande hypotesen, att den kopierats efter ett
Jordaens-original, som brunnit upp med slottet
Tre Kronor. En hedersplats i det följande
rummet — som är samlingens »Salon Carré»
-har beredts åt ännu en kopia, som än en gång
kommer en att tänka hårdt om Kristina och
hennes monumentala konstexport, nämligen
Diirers träpannåer i Madrid, framställande Adam
och Eva i en välment andrahandskopia, som
Magnus Gabriel De la Gardie låtit utföras af en
holländare vid namn J. J. de Haen.
Här inne i det hvita rummet äro således
mästerverken samlade — och här kunna vi då åter
binda ihop den så brutalt afskurna
Rogge-trå-denf Dock, knappast ens här — så vida man inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
