Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AXEI. FAHLCRANTZ. »MA N G A RI)». OLJEMÅLNING.
TUDIER I SVENSKA
KONSTNÄRERNAS FORENINGS
UTSTÄLLNING I
KONSTAKADEMIENS LOKALER.
AF JOHNNY ROOSVAL.
Följande rader ämna icke att utgöra en s. k.
recension omfattande alla arbeten på denna
utställning.
Ett fåtal verk, som stå undertecknad särskildt
nära, ha blifvit föremål för tolkningsförsök.
Salarne rymma dessutom minst lika många
konstverk till som stå på samma höga nivå, som de
nedan nämnda och reproducerade. Dessutom
finnas flera obetydliga, några rent af dåliga
arbeten, som icke ha hemortsrätt på en stor
hufvudstadsutställning. Det må vara oss
för-unnadt att lämna allt detta goda eller likgiltiga
och betrakta endast följande.
För det första Fahlcrantz, som företrädes af tolf
apostlar, alla liggrektangulära dukar med
nattstämningar frän Djursholmstrakten.
Lokalnamnet förvånar, då man ser dessa genomrena
naturstämningar, där endast en gång halmstackar och
båglampljus erinra om människors verk. Men
sådan är naturen till och med helt nära den
stora staden. Man tror att hon lägger mörkrets
sängtäcke öfver sig och att det är därför man
icke ser villor, vägar och inhägnader som
människorna pyntat på henne. Det är tvärtom så,
att hon på ett mystiskt sätt kränger af sig all
denna påhängda kultur om natten och sträcker
ut sig naken. Det är därför hon vaknar så
besynnerligt daggfriskt förnyad på mornarne.
Fahlcrantz betecknar sig själf som en
prosaisk målare, som målar blott hvad han ser.
Och säkert är det en naturalistisk noggrannhet
i hans spejande efter den nakna nattliga
naturens skönhet som kan jämnställas rrled en
Liljefors’ träffsäkerhet i djurskildring, hvilken
föregås af ett jägarmässigt uppspårande af djurens
natur. Dessa flyktiga nattstämningar äro minst
lika svårstuderade som skogens löpande och
flygande väsen. Ögonen måste eröfra det
obeskrif-liga flimret omkring den uppgående månen och
solnedgångens brottning mot mörkret och
sedermera i det kalla atelierljuset skapa det på nytt
på duken.
Fahlcrantz är alltså ingalunda som målare en
romantiker. Romantikerna böra mycket äras,
men här gäller det en skarp iakttagare. En af
dem som brutit nytt naturguld ur grufvorna,
detta naturguld, utan hvilket alla guldsmeder,
deras yrke må nu kallas romantikerns eller
syn-tetistens eller symbolistens, skulle stå
arbetslösa.
Dock är Fahlcrantz utan tvifvel ett
fantasirikt gemyt. I »solnedgången» är en dramatisk
strid mellan de nedgående glöden och det öfver
vattnet släpande mörka molnet, ett nattens
avantgarde. Men han använder inget bildspråk för
att skildra rencontre’n. Icke en linje rycker oss
ifrån vattnet, molnet, sjön, solen, icke en färg är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
