Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om studier i äldre konst, florentinskt 1400-tal,
berättar Börjesons vackra byst af sin hustru.
Det är glädjande att se kulturens insipprande.
Kultur är lika nödvändig som geni, äfven i konsten.
Emellertid är kultur något, som tyvärr saknas
i utställningens arrangement. Jag har redan
antydt det angående Fahlcrantzarne, men bristen
är genomgående. Man har tydligen icke alls
förstått eller underskattat hängningskonstens
betydelse. Men hvad tjänar det bästa
konstverk till, då det är dåligt hängdt? Ingenting,
dess verkan är förfelad. Man har icke heller
förstått, att de goda konstverk som utställas ha
en bestämd rått att icke behöfva beblandas med
likgiltigheter. Med strängare jury, mera möda,
mera smak om äfven mera kostnad (det lönar
sig!) nedlagd på regi’n, skulle denna
utställning-varit en visserligen mindre, men genomharmonisk
och högt kvalificerad samling konst.
»APOLLO». BLYERTS SKISS AF JULIUS KRON1IERG.
ANNE MARIE CARL-NIELSEN.
, BADANDE POJKE». BRONS.
ULIUS KRONBERG.
Mästaren fyller den 11 december 60 år.
I fyrtiosju år har han hört till dem som spridt
konstens solljus öfver vårt vintriga land.
Fyrtiosju, ty han lär enligt biograferna vid 13
års ålder börjat på Akademien för de fria
konsterna och det är att förmoda, att det låg äkta
guld redan i elevens försök, om ock in nuce, ty
gudagnistan måste varit medfödd hos honom.
Det måste varit en andlig blodsfrändskap, som
tvingade honom fram till hans verkliga
läromästare, 15- och 1600-talets klassiska
figurmålare, och som satte honom i stånd att
mottaga deras lärdomar på ett så intensivt sätt,
som påminner om huruledes Nicodemus Tessin
d. y. assimilerade den sydländska konsten med
sin egen.
Denna frändskap och lärjungeskap under
mästare som Tizian, Tintorettos och Rubens
och andra af deras slag ha vi att tacka för
att han för vår konst blef en verklig
hiltur-bärare. Han hörde till de förste och hör ännu
till de alltjämt få, som kunna behärska en
dekorativ konst i stort, med afsikt att harmoniera
med en hel interiörs verkan. Han hörde också
jämte Carl Larsson till dem som började gifva
den »stora konsten» åt »folket», d. v. s. som
målade i andra byggnader än kyrkor och palats.
Dock kommo de Kronbergska (genom I. G.
Clason föranledda) skisserna aldrig till utförande.
Han gjorde på 80-talet skisser till väggmålningar
i Östermalms saluhall och ungefär samtidigt till
ett tingshus i Göteborg. Men de, som makten
hade, i båda fallen, ansågo det ovärdigt för en
Kronbergs pänsel att arbeta för månglerskor och
bönder! — en saluhall och ett tingshus, — det
är tillsammantaget ungefär hvad den hedniska
antiken menade med en basilika, som bekant
en byggnadstyp, hvilken ansågs särskildt ägnad
för konstnärlig utsmyckning och från hvilken
den kristna unga kyrkobyggnadskonsten icke
aktade olämpligt att hämta sina motiv.
Emellertid har Kronberg på andra områden
af det offentliga lifvets sammelplatser, teatrar
och kyrkor, fått tillfälle att utnyttja sin stor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
