- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 2 (1911) /
23

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förekommande skulle kunna framdragas som en
anknytningspunkt mellan vårt konstverk och det
norska anspråket, en sak, som, ännu icke
påpekad, det kanske kan synas opatriotiskt att nu
framdraga, men som jag nog tror mig utan fara
kunna göra, då halmstrået, som här kastas,
verkligen är allt för svagt för att bära den
drunknande sensationshypotesen.

I Bergens museum förvaras en målad pannå,
ett slags epitelium från Yttre Holmedals kyrka,
hvars konstnär efter hvad det tycks är densamme,
som utfört dekorationen på Köpingsskåpets dörrar
och predella. Jag har emellertid icke själf sett den,
känner den blott efter en afbildning i Harry
Fetts »Norges kirker i middelalderen» (fig. 384)
och kan blott döma därefter. Den föreställer
de heliga tre konungarne inför Jesusbarnet och
man blir rätt slagen öfver kompositionens
likheter med motsvarande bild på vår predella, ehuru
denna senares rektangulära form gifvit den en
större tänjning på längden än hvad den förra,
intvingad i ett kvadratiskt fält, äger. Dräkter,
ansiktstyper, poser äro delvis in i detaljerna
desamma. Afven bakgrundens behandling och
det ofullkomliga perspektivet i det olikfärgade
stengolfvets rutning har motsvarigheter i Köping.
Här återfinnes t. o. m. den egendomligt
aftrap-pade mur, som i den svenska predellabilden
begränsar scenen. Ytttre Holmedal-taflan är
målad för en viss Gert Alant — själf af bildad
i dess nedre vänstra hörn — och af hans
bifogade vapen framgår, enligt Fett, att han tillhört
det tyska hanseatkontoret i Bergen. Bekräftas
min iakttagelse af en vidare jämförelse verken
emellan, särskildt i koloristiskt hänseende, så stå
vi otvifvelaktigt inför det faktum, att
Köpings-målningarnes mästare verkligen arbetat för en i
Norge bosatt och troligen med landet rätt nära
lierad man. Men härmed stannar det också.
Något norskt ursprung har åminnelsetaflan lika
litet som vårt arbete: ursprunget är tyskt, utan
tvifvel liibeckiskt, och något som talar för att
mästaren till äfventyrs om också bara en tid
varit bosatt i vårt grannland finnes alls icke.
En verklig faktor att bygga på ges alltså ej
heller här.

Och förresten — Köpingsskåpet kunde få
vara norskt krigsbyte tio gånger om, så finnes
det icke något skäl i världen för oss svenskar
att icke behålla det vi hafva och gå andras
begärelse med vanlig artighet till mötes — om
nu någon människa på allvar fallit på den idén.
Må vi gärna vara glada och nöjda med att hafva
vårt vackra skåp kvar på denna sida gränsen.
Jag tror t. o. m., att vår inneboende onda natur
bara får en alldeles särskild känsla af behag
genom vetskapen om att någon annan afundas
oss vår egendom. Och den känslan förefaller
mig både berättigad och mänsklig — må vara
»allt för mänsklig».

HENRIK SØRENSEN. »VARIETÉARTIST». OLJEMÅLNING.

Henrik Sørensens

UTSTÄLLNING
I HALLINS KONSTHANDEL.

DÅ reklamen förebådat en Mattisse-lärjunges
utställning, väntade man — att döma af de tyska
exemplar af skolan som undertecknad sett —•
den rena anarkin, färgsjok hopaskjutna utan
annat syfte än emancipation å tout prix.
Emellertid är den Sørensenska utställningen något
helt annat. Nog är färgen emanciperad, ja ställvis
så långt till vänster om konventionalismen att
den snarast kan betecknas som berusad — men
det öfvervägande intrycket är sympatiskt och
innesluter, utom färgklarhet, både linje,
komposition och själslig uppfattning. De något äldre
arbetena, såsom porträttet af en bohémien med rätt
obehagligt ansikte, hvars figur pikant balanseras af
en rosa papperslykta (Whistler-likt), och
balletös-profvet »Hvad säger du?» äro aktningsvärda
alster af en mogen impressionism.
Helfigurs-porträttet hör t. o. m. utan tvifvel jämte det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1911/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free