Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
ONA LISA.
Knappast har väl någonsin ett
konstverk vunnit en ryktbarhet lik den,
som nu kommit Louvremuséets Mona
Lisa till del. Taflans berömmelse var redan
förut stor nog. Framför dess plats vid
cim-aisen i Salon Carré sutto kopister så många,
som kunde få rum, ständigt och utan afbrott,
och mellan dessas stafflier och målarkäppar
knuffades franska landsortsbor, amerikanska, eng-
elska och tyska turister, medvetna att stå inför
ett af världskonstens underverk och skådande
dess härlighet med trones ögon mera än med
en naturlig och oförvillad blick. Och otaliga
reproduktioner spridde den ytliga kännedomen
om det gåtfulla damporträttet af Leonardos
mästerhand, från fotogravyren till fem
centimes-vykortet. Så en vacker augustiförmiddag 1911
var målningen försvunnen från museiväggen
utan spår. Under en månad talades sedan om
Mona Lisa öfver allt i den europeiskt
civiliserade världen, i butiker, kaféer och spårvagnar,
i salonger och på gatan, af folk som ofta icke
brukat ägna ett uns af sitt intresse åt konsten.
1 skämtpressen stegrades det månguttydda
leendet till en gäckande och hånfull munterhet.
Den sällsamma damen har gjort en effektfull sortie
- när och hur skola vi bevittna en ny entré f
Under väntetiden tyckes vi få god tid att
besinna, hvilka värden som med Mona Lisas
försvinnande beröfvats mänskligheten. Är det
hädiskt att antaga, det flertalet af den sköna
florentinskans till synes mest devota dyrkare i
verkligheten taga förlusten ganska lätt?
Litterära esteter och svärmiska pensionsungdomar
skola öfverflytta sina känslor och spörsmål på
ett annat objekt. För de sensationslystna skall
det alltid finnas nya sensationer.
Men kanske står där framför det gapande
tomrummet en liten krets af äkta vänner, sänkta
i bitter sorg, förtrogna, för hvilka taflan yppat
sitt förborgade innersta lif, den outtalade
hemligheten, la Giocondas och Messer Leonardos
samfällda gåta, vansklig att tyda såsom de
hopslingrade bokstäfverna i ett gammaltida
monogram men lik dessa omöjlig att taga miste på
för den som en gång kommit lönnspråket på
spåren.
Jag räknade mig — det må öppet erkännas
- aldrig till dessa invigda. För mig
personligen hörde den stulna klenoden ej till de
omistliga, och snarare kände jag inför bilden den
skygghet man hyser för något, hvars mystiska
makt man ej kan känna för egen del trots allt
hvad andra förkunna. Konsthistoriskt sedt blir
dock detta porträtt ett under utan like, ett
måleriets mästerprof. Tag hvilket föregående
konterfej som helst! Det blir uppställdt och
stelt gentemot den frigjorda och lediga ge-
stalten hos Mona Lisa, det blir hårdt och
spelkortsbjärt mot dess mjuka färgklang och
flytande modellering, själlöst eller karrikeradt i
jämförelse med detta rika spel af ett inre lif.
Lät vara att detta leende har anor från en
äldre konsts sträfvan efter lif och ande, själf
uttrycker det snillets suveräna segervisshet att
för målarens konst intet af själslifvets djup och
ingen af dess höjder skall blifva onalkbara.
Hvad som ligger bortom Mona Lisa är gammal
konst, hitom henne ligger den moderna,
subjektivitetens och lidelsens.
Axel L. Romdahl.
Slutstenskompositioner
FRÅN 14-, 16- OCH
1900-TALEN.
De som älska »de gamla mästarne» bruka
framhålla det lugn, som hvilar öfver deras
taf-lor i motsats till det senaste århundradets.
Äf-ven inför Rubens, med hans i rasande tempo
framförda lejonjakt, hans stormande lifliga
helgonuppvaktningar ljuder samma beröm. Hur
kommer det sig att dylika kompositioner trots
deras inneboende våldsamma lif verka lugna?
I en artikel i föregående årgång visade vi, hur
de olika rörelseströmmar som fyllde den stora
altartaflan, genom att de alla från olika håll
konvergera mot en punkt, hardt när
neutraliserade hvarandra. På sin höjd återstode ett
öf-verskott af kraft riktadt uppåt, symboliseradt i
de fladdrande änglarnes jämnviktsläge. Rörel-
JliSUITKYRKAN I ANTWKRPEX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
