Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»NATTVARDEN» AF LEONARDO DA VINCI. HÄR REPR. EFTER RAPHAELHE MORGI.ONS GRAVYR.
sen hade uppslukat sig själf, så att resultatet vardt
lika med lugn, endast så mycket energi i
riktning uppåt vore kvar, som just vore lämpligt för
den i andlig mening uppåtsyftande altartaflan.
Som underlag, jag höll på att skrifva:
notlinjer för denna rörelsemusik fungerade
trontrappan med dess uppåtförande trappsteg, hvilka
på samma gång samlade sig mot en midtaxel
genom sin gradvisa förträngning.
In nuce ligga kompositionens principer alltså
redan i detta arkitektoniska underlag. Detta
för till den frågan om icke de Rubenska
männi-sko-uppbyggnaderna ha sina motsvarigheter i
den samtida arkitekturen. En fråga som utan
tvekan måste besvaras med ja, inför t. ex. en
sådan kyrkofasad som Jesuitkyrkan i Antwerpen.
Samlas icke där energin mot midten (portalen)?
Är det icke i täflingen mellan de bärande
(pilastrar och murar) och det burna (gesimserna)
ett stabilitetens lugn, men på samma gång en
öfverlägsenhet på det bärandes område. Det
finns kraft tillöfvers, fronten kan stiga uppåt,
liksom altartaflans syftning.
En annan välkänd Rubens — Amazonslaget
i Miinchens pinakotek — visar med än större
tydlighet, huru en arkitektur användes som
stomme för det öfriga maskineriet, en sorts
bas-stämma, som i väldiga enkla gångar bildar
den fastbyggda vägen och bryggan för de andra
mera lättklingande stämmorna att rasa fram
öfver och utefter. Icke endast en arkitektur
(bryggan) utan den med denna sammanhängande
terrängen (flod-dalen med dess nedåtförande
branter) utgör den behöfliga stommen.
Här föres nu in ett uppträde, föreställande
ett arriärgardes strid. De segrande grekerna
tränga på, de retirerande amazonernas eftertrupp
håller stånd ställvis, sviktar ställvis, flyr och
stupar ställvis.
I brohvalfvet strida bågens båda hälfter med
sin spännkraft mot hvarandra. I bågens
slutsten blir kampen neutraliserad till noll. Ofvanför
bryggans slutsten är alltså den punkt där
motstånd och anstormningen måste uppväga
hvarandra till en om ock blott ögonblicklig jämnvikt.
Hur kort denna jämnvikt i verkligheten skulle
varat bevisas af de påträngande segrarnes raseri.
Därför, hur välbetänkt att stödja det darrande
jämn viktsläget med bågens orubbliga bukt.
Genom ännu ett medel ökas den monumentala
jämnvikten: de rörelsekomplex som från båda
flodstränderna rasa ned i vattnet uppväga
hvarandra otvetydigt.
Nu är harmoni vunnen. Det är endast så
mycket öfverskott af den energi som drifver in
från vänster, att man har ett tydligt förnimmande
af flykten ut åt höger. Den ryttarinnelösa hästen
som galopperar ut mot taflans högra ram utgör
statistiken på detta öfverskott (= I hästkraft).
Denna häst fungerar på samma sätt som
statyerna på en palatsfasads takbalustrad,
exponenter på de uppåtbärande energiernas diskreta
kokande öfver bräddarne.
* *
I allmänhet finner man hos Rubens’
mång-figuriga framställningar dylika harmonier, som
dock gärna demonstrera ett större eller mindre
öfverskott af rörelse i någon riktning. Söker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
