- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 2 (1911) /
98

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af, Niclas Lafrensen. Granskar man den
närmare, finner man dock att den unga damen,
trots all sin täckhet, icke är synnerligen väl
bildad. Hon har ett kolossalt hufvud, stympade
armar och fingrar långa och jämnrunda som
maskar. På sådana svagheter känner man lätt
igen konstnären som själf skref: »Som rita an-

sågs för mindre konst, så var det ingen under,
att jag som oledd, föll mera på måla än teckna
i mina unga dagar».

En verklig liten Lafrensen finnes bland
teckningarna. Det är en lätt akvarellerad
tuschlavering, framställande en stor salongsinteriör, där
en kompositör sitter vid sitt arbetsbord (hans
violoncell står bredvid), hänfördt lyssnande till
sväfvande amoriners musik. Dessa inspirerande
varelser tänkas osynliga likaväl som den
sylfi-diska dam, som kommer indansande, omhvärfd
af eroter. En verklig rokokoinspiration i tanke
och form!

Per Hilleströms största konstnärliga förtjänst
ligger väl däri, att han är det svenska
hem-lifvets och den nationella borgarkulturens
skildrare framom alla andra. Han har målat sin
samtid »intime» med den outtröttliga
noggrannhet och varma känsla, som kunna förläna in-

ELIAS MARTIN, UNG DAM I EN PARK.

tresse äfven åt det hvardagligaste motiv. Ju
mera han frigör sig från sin ungdoms franska
förebilder, desto genuinare uttryck når han för
olika företeelser inom den inhemska kulturen. I
den stora taflan på Högskolan har han upptagit
till målerisk skildring ett karaktäristiskt drag ur
Stockholmslifvet på 1780-talet: besöket hos
spåkvinnan. Unga damer synas då för tiden gärna
uppsökt gamla, spåkunniga käringar, som med
tillhjälp af kaffesump eller genom att läsa i deras
händer omtalade kommande öden. Hilleström
har flere gånger återkommit till dessa
vidskepelsens komedier i elegant kostym. Den mest
berömda spågumman i Stockholm var mamsell
Arvidson, och det är naturligtvis hon, som just
håller på att i kaffesumpen läsa den ena
damens tillkommande öde, medan den andra
väninnan tyckes finna detta bekräftadt i ett bref.
I formellt afseende intager bilden en tämligen
isolerad plats i Hilleströms produktion. Den
intime kabinettsmålaren har här vågat sig på
figurer i naturlig storlek och därigenom äfven
gått miste om den lifgifvande interiörstämning,
som tillhör hans mindre bilder.
Kompositions-sättet med de halfva figurerna grupperade kring
bordet torde föröfrigt snarare hvila på studium
af holländsk än fransk konst.

Något senare och mindre betydande i alla
af-seenden är den lilla bilden, som framställer
båtkonstruktören kapten Flodberg, sittande vid sitt
ritbord, i samtal med en stående figur, som
möjligen skall framställa konstnären själf. Den
bär på frånsidan en dedikation och är daterad
I792’

Bättre representerad än någon af de äldre
gustavianerna ar Carl Fredrik von Breda. Hans
porträtt af »Årstidernas» skald Johan Gabriel
Oxenstierna är gifvet med all den smidighet och
elegans, som motivet kräfde. Den poetiske
ädlingen vänder sig med ett svagt leende mot
åskådaren, men de stora, drömmande ögonen
röja, att han är upptagen af någonting helt
annat än tankar på modellsittning. Bakgrunden
är behandlad med flammiga, bruna och gula
toner ungefär som en vissnad trädkrona. Mot
denna aftecknar sig skaldens ljusa ansikte och
den mossgröna rocken i mjuk harmoni. Den
helgjutna sammanstämningen af färger och
person-karaktäristik fängslar och kommer oss att
glömma det lösa och sväfvande i själfva
uttryckssättet.

Konstnärens själfporträtt äger dock ett ännu
större psykologiskt intresse. Det är måladt i
hans s. k. andra manér med effektfull
motsättning af gulbleka dagrar och djupa skuggor.
Vaxblek i ansiktet och svartklädd (med en hvit
krage på sidenmanteln) framträder den unge
mannen ur den mörka bakgrunden. De mörka
ögonen i det bleka ansiktet stråla som af inre
ljus, det yfviga, silfvergrå håret står som en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1911/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free