Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på samma vis som Anna Maria Lenngrens dikter
också blott voro skaldeförsök. Bådas försök
äro emellertid fyllda af klarhet, kvickhet och
svenskhet och äro i denna stund mycket
dyrbara för oss. Den första etsning, hvarmed
Larsson vände sig till den svenska allmänheten, är den
år 1886 af Konstföreningen utgifna »Den glada
festen», en gustaviansk hemidyll efter Larssons
akvarell. Det är mera en reproduktion än en
själfständig etsning.
Larsson hade redan då han gick på akademin
år 1875 lärt sig etsningen af Lowenstam, som
inkallades från Holland, etsningens hemland.
Från denna tid härstammar Mor och barn, ett
af Larssons första försök med etsnålen och med
ett ämnesval, som blef symboliskt för den
kommande tidens Carl Larsson. Modellstudierna
Graziella och Teresa Vitti utfördes i Paris år
1888 och 1889.
Den förra bilden har samma motiv som Zorns
Venus de la Villette, men visar Zornetsningen
den feta, öfvermogna kvinnan, som dum och
oblyg blottar sig för konstnären och frågar om
hon duger till modell, så ligger det i bilden af
den lilla utmagrade flickan, klädd i endast ett
band om halsen och med hjärtat i halsgropen,
men ännu utan någon tanke på sin egenskap
af kvinna, just det äkta barnsliga, för hvilket
Carl Larsson kanske mer än någon annan
konstnär funnit uttryck. Teresa Vitti, återgifven i
kallnålsetsning, har en naiv själfbelåtenhet och
lättja, som roar en mera subtil åskådare. Under
1891 tillkom Empire, en stående älsklig ung
flicka med sjal och solfjäder. Denna etsning
ser ut att vara en värdefull biprodukt till
Larssons studier för Lenngrensillustrationerna.
Är 1896 är det rikaste året i Larssons
ets-ningsproduktion. När man tänker på att dessa
etsningar äro resultatet af deltagandet i en kurs
i etsning, gifven af den skicklige teknikern Axel
Tallberg, förstår man att det ej är likgiltigt,
hvilken elev en lärare får. Larssons etsningar
under detta år lämpa sig utmärkt som prof:
»Sådan var min grafiska stil efter en
genomgången kurs hos Axel Tallberg». Larsson är
ej bara begåfvad elev, han verkar också flitig
elev, ty utom de nitton etsningar, han utförde
detta år, hann han med den förträffliga litografin
S:t Göran och draken samt målade de sex
jättefreskerna på Nationalmuseum. Hvad han
dessutom gjorde i olja och akvarell hade nog varit
tillräckligt för mångas årsproduktion. Om man
drar sig för att kalla de etsningar Larsson gör
med det alltför blygsamma namnet försök, så
är han däremot i sin teknik en försökare i
egentlig mening, ifrig att tillgodogöra sig alla
etsplåtens möjligheter. Han använder
akvatinta-grund, kall nål och mezzotint, han gör gärna
försök med färgplåtar och skiljer sig i detta
afseende alldeles från Zorn, som endast en gång
försökt med en färgplåt. Zorn bildar nästan
uteslutande sina figurer och äfven sina konturer
genom mer eller mindre täta streck, hvilka som
ett slagregn träffa plåten. Carl Larsson
använder däremot nästan alltid en klar konturteckning.
Endast i ett par fall, främst i den 1896
tillkomna förtjusande Modellen, hvars nakna rygg
framskymtar i dunklet, går han ifrån detta skarpa
konturmanér. Hvad innehållet beträffar behandlar
de Larssonska etsningarna samma saker som
han målar. Någon gång äro de rena grafiska
öfversättningar af en akvarell, t. ex. den nästan
pompösa, af lifsglädje strålande Brita och jag
1896, som i min tanke öfverträffar akvarellen.
Här är ej platsen för en uppräkning (en katalog
af Larssons etsningar t. o. m. 1904 är utförd
af John Kruse ooh tryckt i Die graphischen
Kiinste, Wien 1905). Carl Larssons etsningar,
deras antal uppgår nu 1911 till ett sextiotal,
ha alla sitt stora värde, men skall man
framhålla någon särskildt, kan man utom de redan
nämnda modellstudierna från 1896 särskildt
framhålla den ypperliga, på mjuk grund etsade,
monumentalt vackra modellen med uppräckta
armar. Det är karaktäristiskt för Larssons konst
med dess nakna modeller aftecknade i sitt arbete.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
