Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT THEGERSTRÖM. DAMPORTRÄTT. OI.JA. I907.
ROBER’!’ THEGERSTRÖM. ERÅN
HANS RETROSPEKTIVA
UTSTÄLLNING.
AF AUGUST BRUNIUS.
På Robert Thegerströms retrospektiva
utställning i Konstföreningen äro de egentliga
ungdomsarbetena icke så många men bilda en liten
grupp för sig. Hans utveckling har ju på sätt
och vis gått i en jämnt stigande kurva, men i
de yngre åren förekomma ett par rätt tvära
af-brott, äfven om man tar med i beräkningen att
det kanske saknas några representativa arbeten
från en viktig mellanperiod under 90-talet. Men
studieårens måleri är så tydligt skildt från den
följande tidens, att det nästan kunde ha
markerats genom ett sammanförande af målningarna
före 1890 till en särskild grupp. Emellertid
har katalogen iakttagit en kronologisk ordning,
hvilket ju underlättar studiet af konstnärens
utveckling.
Den första taflan, som också är den största
i samlingen, »Två vänner» förtäljer inte bara
med dateringen Concarneau att den unge
konstnären varit i Bretagne, utan ger tydligt besked
om att han den tiden beundrade
Bastien-Le-page som också då i hög grad hade
konstvärldens ögon fästa på sig. Denna stora,
omsorgsfullt och skickligt målade tafla med sin
tunna, grågröna helton är alldeles ensam i sin
art; detta tidiga intryck har icke lämnat några
spår efter sig i konstnärens senare produktion.
Därefter följa tämligen oförmedladt några pastel-
ler af en lika påtaglig elegans som debuttaflan
var grundlig och torr. Vackrast af dem är väl
den kvinnliga porträttstudien af 1886.
Bland de tidigare oljemålningarna vill jag
fästa uppmärksamheten på landskapet
»Septemberafton», dateradt 1893, därför att det står
iso-leradt bland hans öfriga landskap. Det är en
så intensivt lyrisk 90-talsstämning, att den
skjuter i bakgrunden alla detaljer och hvarje rent
real landskapsskildring: en dimblå, förtonande
kvällsstämning, himmel, luft, en antydning till
en väg och en antydning till en skogssilhuett.
Ett musikaliskt drag är här framträdande på ett
helt annat sätt och i högre grad än i något af
Thegerströms senare landskap, som nästan alla
äro fast verklighet. När man står inför denna
starkt naturpoetiserande tafla, får man lätt
intrycket att Thegerström här gjort af med
lyrikern inom sig, låtit honom få klinga ut en sista
gång ända till oresonlighet, för att sedan så
mycket kraftigare och lugnare gripa sig an med
verkligheten utan lyrisk försköning. På sin höjd
skulle det i porträtten från hans senare år
kunna förmärkas ett koloristiskt eko af denna
lyrik; det är nämligen påtagligt, att
Thegerströms färghållning i mycket hög grad är
beroende på en smakfullt varierad förkärlek för blå
och blågröna toner, hvilka äro en bidragande
orsak till lugnet och den lätt förnimbara
melankolien i hans bästa bilder. På samma gång ger
denna »Septemberafton» med sin hälft utländska
stil en god påminnelse om hur mycket
Thegerström liksom de flesta af hans kamrater och
samtida vunnit på inträngandet i svensk natur
och svenskt lif och det relativa oberoendet af
kontinentala konst-strömningar.
Då man därefter öfvergår från ungdomsverken
till att granska den färdige och själfmedvetne
konstnärens taflor från slutet af 90-talet fram
till dessa dagar, är det snart tydligt att man
har i främsta rummet att göra med en verklig
porträttör, d. v. s. en man med blick för olika
människors egenart och en förmåga att känsligt
och klokt flytta öfver ett stycke människa till
konst. Icke en fantasifull nyskapare, som gör
modellerna större, mera karaktärsfulla och
heroiska än de verkligen äro, och icke heller en
drömmande fantast som sveper in människorna
i ett poetiskt dunkel eller gör dem efter samma
intressanta beläte hvarandra tämligen lika. Ännu
en distinktion göres snart sagdt af sig själf.
Thegerström har skarpare blick för männen än
för kvinnorna. Det är säkert ingen tillfällighet
att man får detta intryck, ty han har målat
nästan lika många kvinnor som män. I
damporträtten hålles åskådaren på ett respektfullt
afstånd; han tror utan svårighet på likheten
och han ser att det är samma känsliga målar
hand som varit i arbete; men han blir inte
djupt intresserad. Det finns ett undantag från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
