Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Acke Andersson, 1883 C. G. Hellqvist, C. W.
Jansson, Julia Beck och Eva Bonnier, 1884 Chr.
Eriksson och Bruno Liljefors, 1885 Alf
Wallan-der och Hanna Pauli.
Flertalet af konstnärerna bodde under åren
omkring 1880 på Montmartre. I
Terneskvarteret hade Cederström, Thegerström, J. Ericson
och Fallstedt slagit sig ned. Vid denna tid hade
konstnärerna sin gifna samlingsplats i den lilla
»Restaurant des Lilas» i hörnet af Rue des
Martyrs och Boulevard Clichy, som
skandinaverna emellan gick under namnet »Hörnan».
Dit kommo äfven norrmännen Uchermann,
We-renskiold (vintern 1881), Skredsvig, Christiansen
och Smith-Hald samt finnarna Walter Runeberg,
Albert Edelfelt, Gunnar Berndtson, Ville Vallgren
och skriftställaren Karl Wetterhoff. Afven den
svenske journalisten J. K. Janzon, under
pseudonymen Spada, Stockholms Dagblads
korrespondent i Paris från 1879, slöt sig till
konstnärernas krets och blef en af de trägnaste
stamkunderna på Hörnan. Danskarna höllo sig i
regeln för sig själfva och kommo sällan dit.
Lokalen var af det anspråkslösa slaget.
Byggnaden liknade, säges det, »Hammerska ladan»
vid Kungsträdgården i Stockholm. Den
utgjordes liksom denna af två våningar och har
liksom denna längesedan skattat åt förgängelsen.
»Undre våningen», skrifver en samtida,* »upptages
af en vinstuga, där glasen klinga mot den traditionella
tenndisken och där »le patron» ofta i egen hög person
gör les honneurs, iklädd sitt blåa förkläde. Från glasens
klang, dominobrickornas rassel och blusmännens glada
stop stiga vi till de högre rymder, dit dofter af
entrecotes, omeletter, bifteck suédois m. m. på ett angenämt
sätt vägleda oss. Genom de yttre rummen, mellan
dukade bord, fullsatta med citoyens och citoyennes, styra
vi kurs mot det innersta, det »allra heligaste», d. v. s.
det rum, som sedan ett antal år tillbaka varit
skandinavernas privilegierade tillhåll. Genom fönstren har man
utsikt öfver dammiga plataner i långa rader, och det
virrvarr af olika ljud, som är så egendomligt för de
yttre boulevarderna, stiger dämpadt dit upp och blandas
med glada röster, som tala hemlandets språk.»
Vid 7-tiden voro de flesta platserna besatta,
och middagen åts under liflig stämning. Maten
var god, priserna ej särskildt billiga. Den ej
minsta dragningskraften till »Hörnan» öfvade
det generösa kreditsystemet. Hvarje till laget
hörande konstnär erhöll utan ringaste svårighet
kredit på snart sagdt hur stort belopp som helst
af den artige och gemytlige värden M. Jules
Sébaut, hvars namn lefver i tacksamt minne
hos alla våra gamla »parisare». Enda villkoret
var att gästen, när han likviderade sin räkning,
skulle bjuda sällskapet på ett par flaskor
Pom-mard. För hvarje middag skrefs ny räkning,
på hvilken gästen tecknade sitt godkännande.
Räkningarna lades på hög och inlöstes då råd
och lägenhet kom. Det fanns exempel på att
de för en enda gäst uppgått ända till 2,000 frcs,
* I Akademiklubbens tidning Palettskrap januari 1883.
innan likvid erlades. Värden var icke minst
angelägen om att behålla de gäster, som åto
på kredit. En af dem hade uteblifvit några
dagar, rädd att bli kräfd på sin stora skuld, som
han icke såg sig god att betala. M. Sébaut
lade märke till hans försvinnande, skickade bud
till honom och lät hälsa honom, att han skulle
vara god komma tillbaka och fortsätta sin
kre-ditätning. M. Sébaut missräknade sig icke på
sin publik. Matskulderna betraktades som
hedersskulder och honorerades så fort någon lycklig
vändning gjorde det möjligt, och någon förlust
torde värden icke ha lidit. Servitör vid bordet
var schweizaren P’rangois, som i popularitet
kunde täfla med sin principal. Han var alltid
vid godt humör, laddad med bonmots och roliga
infall. »Hörnan» blef artisternas verkliga hem,
för de flesta det enda de ägde.
Ensamhetskänslan i den stora främmande staden dref dem
tillsamman, de njöto af att höra sitt modersmål
från hvarandras läppar, att få vara ogenerade,
skratta och väsnas i godt humör och för en
stund glömma konstnärslifvets vanliga
bekymmer och svårigheter.
I detta samlif gjorde Ernst Josephson en
ovärderlig insats, ja, man kan säga, att han var den
sammanhållande kraften i det hela. »I vor nok saa
talrige koloni af norske, svenske, finske og danske
kunstnere i Paris var Joseph den vi mest
beundrede, skrifver Chr. Skredsvig. »Kanske enda
ikke netop som maler. Men for hans gode,
glade latter. Hans medlidenhed, hans
offervillighed mod sine venner. Hans vittige og skjønne
sprog i samtaler, i diskussioner. Vore festers
henrivende Bellmansanger. Og for hans høje
hensynsløse stræben som kunstner.» Österlind
skrifver: »Brast han någon gång ut och
dundrade i kamratkretsen, skedde det alltid för att
försvara en idé, som han ansåg riktig; aldrig
ett ondt ord, aldrig ett förtal, och jag, som lefvat
tillsammans med honom under två års tid, vet
hur godt hans barnahjärta var.» I de
konstnärliga diskussionerna var han den hetaste, lika
deciderad i sin kärlek åt ett håll som i sin
motvilja åt ett annat.
När middagen var intagen, bar det nästan
alltid af till café 1’Eremitage några steg
därifrån vid Boulevard Clichy.* Detta kafé, eljest
ett stamhåll för kvarterets småborgare, bestod
af ett rum, deladt i en större afdelning åt gatan
och en mindre innanför denna, och den vänstra
hälften af den inre afdelningen var reserverad
för de skandinaviska artisterna. Innanför kaféet
funnos flera biljardrum, och där spelade man
* I hörnhuset längst till vänster å teckningen. — Den
af svenskarna, som först fann vägen till detta kafé var
Reinhold Norstedt (1867 eller 68). Han rekommenderade
det åt Salmson, som bodde i närheten. Denne fann
stället bra, blef stamgäst där och drog småningom de
andra med sig. Hörnan blef först i senare delen af
70-talet gemensam middagslokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
