Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nuvarande yttre karaktär. I det inre gaf den
upphof till ett antal i sirlig och måttfull rokoko
af Jean Erik Rehn ornerade gemak, af hvilka
ett par säkert äro att räkna till de vackraste vi
äga. Ännu några år senare har Gustaf III med
från Stockholms slott nedtagna pannåer ändrat
dekorationen i några af slottsgemaken. Dessa
uppvisa nu en, stilistiskt taget, föga riktig
blandning af barock, rokoko och gustaviansk stil,
något som man på den tiden alldeles ogeneradt
tillät sig.
Slottets byggnad och dekorativa inredning
faller sålunda, som vi se, inom tvänne, noga taget
trenne olika stil-perioder.
Naturligtvis låg häri en bestämd anvisning i
afseende på slottets möblering. Det historiska
krafvet skulle tillgodoses genom trohet mot
stilarten af den fasta dekorationen i hvarje rum. Där
barocktidens stuckdekoration härskade eller den
målning, som i enklare material sträfvar att ge
rummet samma intryck af tung prakt, borde
samlas hvad vi äga af mobilier från
riksänke-drottningens tid. I de af rokokostilen och dess
gustavianska skiftning behärskade gemaken borde
inrymmas möbler från Lovisa Ulrikas och Gustaf
III:s dagar o. s. v.
Teoretiskt taget syntes uppgiften enkel nog.
Men — i praktiken? Två problem presenterade
sig genast. Det ena: hur voro respektive rum
möblerade under den stilperiod de genom sin
dekorativa utstyrsel tillhöra? Det andra: hvad
äga vi kvar af möbler etc. från de olika
perioderna? Medlen för en lösning af det förstnämnda
problemet voro att söka i slottets gamla
inventarier, emedan vi tyvärr sakna det i andra
kulturländer ej så sällsynta illustrativa materialet.
Då en undersökning af denna art beträffande
de intressanta detaljer problemet innehåller
naturligtvis ej rymmes inom ramen af ett kort
föredrag, skall jag be att få besvara frågan
partiellt, för att därifrån leda mig till en slutsats
rörande det hela.
En af de faktorer, som i äldre tid gaf ett
rums utseende dess mest bestämmande karaktär
var utan tvifvel väggarnas beklädnad. Den
mo-därna människans sinne för denna art af
dekoration blef så småningom och under inflytelsen
af 1800-talets tryckta papperstapeter mer och
mer förslöadt. Vi ha egentligen William Morris
att tacka för att sinnet för denna viktiga
beståndsdel af rummets dekoration åter håller på
att vakna. För 1700-talsmänniskan var
emellertid väggens beklädnad sannolikt fullt ut lika viktig
som rummets möbler. En granskning af
Drottningholms slotts inventarieförteckningar
bekräftar detta.
De material man använde för att dekorera
väggen voro under 1700-talet, å Drottningholm
som å andra svenska slott, hufvudsakligast/flr^;
målning å murytan, väfda tapeter, gyllenläder,
olika slag af tyg (damast, atlas, sammet o. s. v.),
målad väf vaxduks- och mot århundradets senare
hälft papperstapeter.
Ä Drottningholm har af den förstnämnda arten
väggornering, målning å muren, nästan öfverallt
fått skatta åt smakens växlingar. Den sedan några
år pågående restaureringen af slottet har
emellertid till de få dylika målningar, som voro
kända, lagt flera nya, om hvilkas utseende
af-bildningarna här nedan lämna en föreställning.
Utan tvifvel äro de alla utförda af den skicklige
svenske målaren Johan Sylvius. Han
inkallades år 1685 från England, där han bland
annat målat i Windsor, och arbetade på
Drottningholm till sin död år 1695. Större delen
af de takmålningar, Sylvius utfört i slottet, har
haft den oturen att undergå genomgripande
restaureringar, som gifva en föga riktig
uppfattning om konstnärens rätt eminenta förmåga. Så
mycket lyckligare, att de senast funna resterna
åtminstone aldrig blifvit rörda af någon
restaurerande hand. Sylvius utförde sådana målningar
å muren i flera rum af slottets södra del.
Målningar som dessa ansågos emellertid ej
höra till ett praktgemaks förnämsta prydnad.
En sådan var af ålder i främsta rummet de väfda
tapeterna, tapetseriet, som den svenska
benämningen lydde.
Pä Drottningholm fanns af dylika väfnader
sedan 1700-talets början, då det första bevarade
inventariet uppgjordes, utom några skogstapeter
r.t r–––—..—...-’Ti r~1
VÄGGMÅLNING AF SYLVIUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
