Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR BERGMAN. BJÖRKAR. AKVARELL.
många den gången stannade utanför Hallins
fönster i den gamla lokalen för att se enkom
på dessa teckningar och akvareller, som
före-föllo litet affekteradt japanska. Man kände ju
att det var »något visst» i denna mjuka
försynta konst, som ville göra om i smått hvad
Fjæstad gjort i stort, men på samma gång
föreföll det, som om det inte var mycket mer att
vänta af konstnären. Det var vackert, men det
fanns ingenting, som talade om dolda reserver,
krafter på djupet.
En sådan tidig misstro mot sin
utvecklingsförmåga har Oskar Bergman kommit på skam
genom sin följande produktion. För hvarje gång
han återvändt till Hallins fönster har han
inskärpt den vissheten, att han inte bara
behärskade ett manér. Men nu i sin första riktigt
stora utställning visar han fullt klart hur lite
affekterad han är, om han också varit det, och
hur mångsidig och varm naturkännare han är.
Hans artistskap svänger alltjämt mellan en ganska
hårdt åtdragen stilisering, som framträder i de
mest »botaniska» taflorna och i de förgyllda
björk-löfven, och å andra sidan ett stämningsmåleri,
som väl har sin källa i Prins Eugens
Stock-holmsbilder. Men detta stämningsmåleri är nu
fullt själfständigt utbildadt med en teknik, som
utan tvifvel är en egen uppfinning. Det är ett
nöje att studera Bergmans metoder i detalj,
därför att de i all sin växling ständigt ha något
gemensamt drag. Ibland är det en enkelhet,
en konstnärlig ekonomi, som ger ett grafiskt
drag åt teckningen eller målningen. Mycket
typiska äro i detta afseende snöteckningarna
med några svaga ansatser till färg; den
skicklighet hvarmed papperets utsparade hvita yta
begagnats till att ge intryck af olika nyanser
af snö och vatten är betydande och röjer en
ögats känslighet, som är japansk. Ä andra
sidan kan hans färgkomposition vara djupt
mättad, såsom i Visby-akvarellerna, särskildt
ruinen i månsken med dess vackert ljusdränkta
dunkelhet. Hans motivkrets är inte inskränkt,
fastän den rör sig i mellansvensk ram och fastän
han har sina favoritämnen, som ständigt komma
åter. Björkskogen har väl ingen ägnat ett
kärleksfullare studium än Oskar Bergman, och han
har en märklig förmåga att skildra björkens
skönhet, än ur en elegisk melankolisk stämning,
än i strålande sommar- eller höstprakt.
De nu utställda gobelinerna beteckna utan
tvifvel ett framsteg från dem Oskar Bergman
visade på 1909 års stora utställning. Han
förstår nu bättre tekniken och aktar sig för de
måleriska friheter, som ligga så nära till hands
för målarne.
A. B—s.
TVÅ MINNESUTSTÄLLNINGAR.
ANDERS TRULSSON.
Den minnesutställning, som alltifrån
den 10 januari och till månadens slut i
Konstföreningens lokal gaf en vemodig erinring om
Anders Trulssons i förtid slutade lifsgärning, erbjöd
en synnerligen rikhaltig samling målningar inom
de fält, hvarpå konstnären nästan uteslutande
rörde sig, nämligen porträttets samt landskapets
och stadsbildens.
Här fanns vidare prof på nästan alla hans
utvecklingsstadier och på hans försök i skilda
riktningar. Utställningen fick också därigenom
en ganska bestämd Protevs-artad prägel öfver
sig, hvilken nog rätt betydligt kunnat minskas
och på samma gång förklaras, om till tid och
karaktär öfverensstämmande bilder hade
sammanförts i olika grupper. Åtminstone borde man sett
till, att katalogen upptagit taflornas tillkomstår.
Sådant begär vår tids nervöse
utställningsbesö-kare, som har ondt om tid och inte i onödan
vill taga på sig något utredningsarbete. Det
har han ofta nog af ändå.
Det för Anders Trulssons konst utmärkande
påpekades redan vid hans frånfälle i denna
tidskrift. Hans ovanligt starka koloristiska
begåf-ning lyste oss på utställningen till mötes ur
taflor med typiska Skåne-motiv, ur en hel krets
Brygge-skildringar, ur en något mindre serie
Visby-motiv, liksom ur en hel rad ofta mycket
märgfulla porträtt, däribland många själfporträtt.
Dylika funnos äfven från en mycket tidig period.
Att det egna jaget är den bästa och fogligaste
modellen, ha många figurmålare funnit.
Rem-brandt inte minst. Bland de alldeles synbart af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
