- Project Runeberg -  Konst och konstnärer / Årg. 3 (1912) /
56

(1910-1914) With: Albin Roosval
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ERIK 11ED1JERG. GR INDHAKET. OLJEMÅLNING IQOQ.

TILLHÖR ISO K EÖR LÄGG A REN 1’. WAHLSTRÖM.

Detta drag af reseskildring, eller med ett ord
som bättre uttrycker det storslagna greppet i
ämnet: odyssé, är det första, som slår emot mig.
Ar odysséen lika sanningsenlig som välljudande,
så är Norge att lyckönska till ett stycke
monumental geografi.

Till dels har konstnärens behof af uttryck
öf-vervägt. Dessa dukar, som ge mera expression
än impression, äro i allmänhet till formatet större,
kompositionens element äro sållade och sofrade
och massorna byggda med en arkitektisk
omsorg. Hit hör 7, »Snöglopp på liafvet», med sin
tunga segelsilhouette, som tyckes växa bakom
snöslöjan. Färgpåläggningens textur är mjuk som
flossa. Motivet lockar för öfrigt till insegling längre
in på det textila området. Man anar stora
väf-nader fyllda af slaka mångfärgade segel öfver
ett vatten, mönstradt af snöflak, allting
öfver-prickadt af fallande snö. Ett annat kraftigt och
lyckligt ordnadt blad 4, »Vandrande regnskurar
framför Lofoten väggen» har (som f. ö. många
nummer i denna utställning) en textil betoning.
Likt en violett sidenridå med släpande veck och
fransar drar regnskuren förbi, daskande ned uti
och dämpande bläckfärgade vågor. I den mellan
ridåhälfterna sig öppnande scenen står som en
oskuldshvit kontrast ett snöfjäll med blekt
blå-grön luft omkring tinningarne. Här liksom i en
tredje stor centralt ordnad duk — 5, »Middags-

skymning vid midvinter» — har den
dominerande bergmassans anatomi fått en kraftigt
framträdande öfvertygande modellering. Så ock i 6,
»Ode vidder», där tinnarne torna sig som en
insnöad öfvervintrande katedral på arktisk resa.
Denna prägnans saknar jag dock i några andra
dukar, som göra intryck mera af arbetsstudier
än af färdiga konstverk.

/. R.

Erik Hedberg, Wilhelm Smith, Pelle
Svedlund. Utställning i Konstnärshuset. Hösten
1908 utställde Erik Hedberg och Wilhelm Smith
senast i Stockholm, då i sällskap med
dansken Einar Nielsen, hvilken på denna utställning
för första gången visade Stockholmspubliken det
intressanta Ellen Key-porträtt, som nu hänger i
Nationalmuseum. De saknade sin gamle vän och
utställningskamrat Pelle Svedlund, som förut så
ypperligt kompletterat Hedbergs och Smiths
realism med sin mera poetiskt subtila konst och hade
därför vändt sig till Einar Nielsens bisarra
symbolism för att få ersättning. Men Einar
Nielsen stod för långt från verkligheten för att inte
störa harmonien i den ensemblen. Nu var åter
Pelle Svedlund midt ibland sina gamla kolleger,
och nu kunde minnesgoda vänner till de tres
konst på nytt vandra uppe i Konstnärshuset
och njuta af en ren och oförfalskad vänskap

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:04:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kok/1912/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free